Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ned i boden till Gamle-Anna, nej, där var jag icke. Upp
till Bolla. Nej, där var jag icke heller.
Folk från sätrarne samlades hastigt, man sprang i alla
väderstreck och hojtade och skrek. Då Bolla såg hvilken
förskräckelse, som gripit alla, sprang hon efter mor och
hviskade till henne, att hon icke skulle vara rädd. Jag var
på gästabud hos mycket snälla människor, som trakterade
mig med grädde så mycket jag orkade, sade Bolla.
»Hvar är han då?» frågade mor.
»Ja, hvar är han?» ropade farmor.
Men det tordes Bolla inte säga, för hon hade lofvat
mig att tiga. De lockade och trugade, de klappade och
skakade henne ömsevis, men de fingo ingenting veta.
Då gick det ilbud efter hennes mamma, och då blef
det en annan dans af. Af farmor lånade hon den mäster
Erik, som satt uppe i springan under taket, och som jag
fick ris utaf ibland. Nu var det Bollas tur att smaka den.
Hon visste förut, att den icke var att skämta med, den var
mjuk med små grenar — ja, jag hade berättat henne
åtskilligt om den.
Under strömmande tårar och stor hjärtesorg måste hon
nu berätta den väntande skaran, att jag var på kalas vid
Världens Ända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
