Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskapens i gamla tiden uppfattning af världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga åkerbruksarbeten, som skulle förbereda det slutliga
målet, skördens inhöstande. Då alla växlingarna i års-
tiderna bero på solens skiftande ställning till jorden, blef
det önskligt att närmare lära känna denna. Man fann
emellertid snart, att det var mycket lättare att noggrant
iakttaga stjärnornas olika upp- och nedgångstider under
olika årstider. Redan tidigt måste den regelbundna väx-
lingen mellan nymåne och fullmåne på grund af perio-
dens korthet, 29,53 dygn, ha ådragit sig människans upp-
märksamhet såsom synnerligen väl ägnad för tidsbe-
stämningar för kortare tider. På denna period grundar
sig månadens längd, som afrundades till jämt 30 dagar.
Denna indelas åter i tre delar, om hvardera tio dagar.
Arets längd omfattar omkring tolf månader, så att den
ursprungliga årslängden fastställdes till 360 dygn.
Kaldäerna funno snart, att bland stjärnorna några få,
och bland dem de mest lysande, ej så väl som de andra,
de s. k. fixstjärnorna, lämpade sig för bestämmande af
årstiderna. Dessa oregelbundna himlabloss kallades vand-
rare eller planeter, och de skilja sig från de öfriga stjär-
norna, som sinsemellan bibehöllo sina ömsesidiga lägen
orubbade, därigenom att de, liksom sol och måne, vand-
rade ur den ena stjärnbilden i den andra. Dessa vandrings-
stjärnor blefvo särskildt föremål för gudomlig dyrkan, lika-
som solen och månen.
Troligen gå kaldäernas äldsta regelbundna observatio-
ner af stjärnhimlen till 4000 a 5000 år före vår tideräk-
ning, enligt grekers och romares föreställning gingo dessa
iakttagelser flera hundra tusen år tillbaka i tiden; så upp-
ger den store astronomen Hipparchos 270000 år och Cicero
470000 år, hvilket naturligtvis beror på en mycket fan-
tastisk uppskattning.
Kallisthenes samlade för Aristoteles’ räkning dylika iakt-
tagelser, som sträckte sig 2300 år före vår tideräkning.
De kaldäiska prästerna annoterade på lertaflor natt efter
natt stjärnornas ställning och glans samt tiderna för deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
