Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oändlighetsbegreppet inom kosmogonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men då fysici ej kände några spridande krafter, som
fordrades af Spencer, så blefvo hans ord icke beaktade. Dessa
spridande krafter äro emellertid nu närmare angifna, de
äro hufvudsakligen hopade i de sprängämneskroppar, som
till följd af högt tryck och hög temperatur finnas i
solarnas inre. Till dessa kommer under nebulosestadiet
värmeabsorptionen af stoftet i de tunna gashyllena, hvilka till
följd af ökad molekylarrörelse spridas åt alla håll i
rymden för att slutligen öka energien hos de tunga massor,
särskildt stjärnor, som finnas i densamma. Det är
särskildt denna process, som motverkar den så kallade
entropiens växande eller med andra ord temperaturens
utjämnande emellan himlakropparna och på detta sätt förhindrar
»värmedödens» inträffande. (Jfr V. u. 152.) Dessutom
ha vi strålningstrycket, som sprider småpartiklar genom
rymden från solarna.
Det nyvunna begreppet om energiens oförstörbarhet
ställde upp alldeles nya problem för naturforskaren. Man
måste fråga sig, huru solen kunde slösa ut sina
energimassor utan att, som det tycktes, märkbart atkylas. Mayer
svarade redan på denna fråga genom att antaga att
solvärmet uppehålles genom meteorers instörtande i solen.
Att denna kraftkälla är fullkomligt otillfredsställande,
framgår af den diskussion, som förts med anledning däraf
(jfr V. u. 56). Detsamma gäller om den
modifikation af Mayers hypotes, som lämnats af Helmholtz,
enligt hvilken hela solmassan skulle falla mot solens
centrum det vill säga sammandraga sig. Denna utredning
anföres dock ännu ständigt såsom ett stöd för Laplaces
hypotes, att solen dragit sig tillsamman från ett
nebuloseartadt tillstånd. Hur man än jämkar dessa beräkningar,
kan solen ej enligt dem ha strålat ut värme med sin
nuvarande kraft under mer än omkring 20 miljoner år.
Detta motsvarar alls icke geologernas uppfattning af
den tidslängd, som förflutit sedan på vår planet de äldsta
nu kända fossilförande lagren (de kambriska) afsattes på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
