- Project Runeberg -  Människan inför världsgåtan /
167

(1907) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oändlighetsbegreppet inom kosmogonien.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»En sådan möjlighet ligger helt och hållet utanför var
erfarenhet», med andra ord det är oss ej möjligt att räkna
med densamma.

Vi skulle kunna ha gjort en alldeles liknande fram-
ställning angående entropien och hade då fått ett mera
strängt vetenskapligt, men svårare fattbart, framställnings-
sätt. Resultatet hade, som lätt är att se, blifvit alldeles
detsamma i afseende på världsutvecklingen. Hvad afvi-
kelsen från medeltemperaturen i den af oss betraktade
delen af världsrymden angår, så torde densamma under
tidernas lopp behålla ett nära oföränderligt värde. För
solens del minskas afvikningen småningom, men detta
motväges genom den temperaturstegring, som äger rum,
då nebulosorna förvandlas till stjärnor.

För entropien äger ett liknande förhållande rum. I det
stora hela måste den bibehålla ett nära nog oföränderligt
värde. Men på ett håll ökas den ständigt genom solar-
nas strålning till de kalla nebulosorna, på ett annat mins-
kas den ständigt genom de lätta nebulosagasernas snab-
baste molekylers bortgång ur gasmassorna och anhopning
på tätare samlingar af materia.

Taga vi åter en liten del, såsom solsystemet, inom of-
van angifna afgränsning af världen, så håller sig där alls
icke medeltemperaturen konstant utan sjunker för närva-
rande. Denna sjunkning bör slutligen bli mycket lång-
sam, då solen slocknat, för att sedan, då en nebulosa bil-
dats ur den slocknade solen genom sammanstötning, en
gång öfvergå i dess motsats, temperaturstegring, hvilken
fortsätter ännu någon tid sedan det nya solstadiet upp-
nåtts.

För hvarje enskildt solsystem gäller således Spencers
tanke om ett ständigt fram- och återgående, en periodisk
växling i utvecklingen. Man kan dock här näppeligen
tala om en rytmisk växling, ty perioden i fråga inom so-
larnas värld är lika litet regelbunden som perioden för
svängningarna inom molekylernas. Periodens längd och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:01:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varldsgata/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free