Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Etnopolitiska problem II. Rasproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
män som väckare inom hela den slaviska
kulturvärlden. Den ene var Safarsik, som genom sina
arbeten öfver "slaviska antikviteter" och "slavisk
etnografi" lärde rasen känna sina gamla anor och
sin stora moderna utbredning, och därmed mäktigt
höjde dess själfkänsla. Den andre, ännu mycket
inflytelserikare, Johann Kollar, skapade med sin bok
om den "slaviska växelsidigheten" 1837 ett
panslavismens evangelium, som i alla rasens länder fann
hängifna anhängare (t. ex. Gaj, Kroatiens apostel,
"illyrismens" fader). När dessa tankar kommo till
Ryssland, fingo de af Pogodin 1840 för första gången
en speciell rysk och ortodox färg, med udd mot
Österrike, och fördjupades strax därefter genom
skalden Komjakov’s förkunnelse om Rysslands
mission gentemot det öfverkultiverade Europa. Det var
"slavofilernas" tid, då rörelsen ännu hade
öfvervägande idealistisk-filosofisk prägel. Det hindrade
emellertid icke, att redan nu uppstod bilden af en rysk
universalmonarki och framkallade en reaktion i
Böhmen: Havlitschek lärde 1846, att "den
österrikisk-ungerska monarkien är den bästa garantien för
bevarandet af vår och den illyriska nationaliteten". För
första gången ställdes "austroslavismen" gentemot
den storryska idén, som dock ännu icke hade tagit
några fastare konturer.
I denna situation inföll revolutionsåret 1848, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
