Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U. L. Ullman: Kristendomen och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
väl att tacka för allt sådant om ej den kristna kyrkan,
denna ungdomens och uppfostringsanstalternas hulda
moder.
Detta visar sig ej endast inom den gamla
kristenheten. Äfven därute på hednamissionens vida marker
bevisar sig kristendomen alltfort såsom en sedligt
lyftande kulturmakt. Genom det tysta, tåliga, uthålliga,
af världen mestadels förbisedda arbetet af
missionärerna, kyrkans budbärare, se vi barbariskt råa
stammar och folk efterhand fostras till mänsklig odling
och kultur. Genom kyrkans verksamhet ibland dem
blir deras tungomål skriftspråk. I och med
bibelöfversättningar, undervisningsböcker och gudstjänstliga
sånger börja äfven förut vilda, kulturlösa folk erhålla
en litteratur på sitt eget språk, hvilket de förut aldrig
haft. Under inverkningarna af kristlig sed och
lagbunden frihet, huslig ordning och arbetsflit bringas
hednalandets hjälpkällor till användning; välstånd och
huslig trefnad framkallas; familjelif och skolväsen
utveckla sig och alla samhällsförhållanden vinna
förädlad gestalt.
Visst har under den kristna kyrkans historia
mången orättfärdighet, ja mången skändlighet begåtts i
kristendomens namn. Men det var ett missbruk af
det namnet; det var en motsägelse mot kyrkans ande
och väsen. Kristendomen själf i dess sanning hade alls
ingen del i sådant. Visst har också Kristi kyrka här
i världen stundom under långa tidrymder befunnit sig
i djupt förfall, så att blott här och där dess lif ännu
som knappast rörde sig i det fördolda; liksom
fruktträdets lif under den långa vinterns kyla slumrar i
dödlik sömn. Men ständigt på nytt har den kristna
mänskligheten åter rest sig ur sådant förfall; vårlif
har åter vaknat; ty kristendomens lif ur eviga källor
äger uti sig oförgänglig kraft och förmår därför
ständigt åter föryngra sig ocli lyfta sig upp igen äfven ur
djupaste förkommandet.
Hvad för ett underbart samfund är då ej Jesu
Kristi kyrka! Allt ifrån sin begynnelse bekämpad med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
