Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cecilia Bååth-Holmberg: Förädlande folknöjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
tillräcklig lifserfarenhet och människokännedom för att
äga tillräcklig pondus. Ty att vara folklärare är ett
lif skall och innebär alltså vida mer än en tillfällig
uppgift för en kväll och vid sidan af ett annat yrke. Huru
som helst: fackskolor i olika yrken, borgarskolor,
arbetareinstitut, föreläsningsföreningar — alla bjuda åt det
kroppsarbetande folket ökad bildning och
fackduglighet. Folkhögskolan, där den är sig själf trogen, ger
icke blott upplysning och kunskap, men äfven
karak-tärsdaning, impulser till en ädel viljeriktning. Det bela
visar ett stort drag i vår tids lynne.
Men trots allt detta växer missnöjet; klasshatet är
beskare än någonsin; råheten oändligt massivare; allt
fult, lågt, gement, tränger fram; allt idealt, oskyldigt
vackert, synes på många ställen mer och mer trängas
undan. Jag vågar påstå: en af de starkaste orsakerna
härtill är den, att vår tid glömt en hufvudfaktor i
folklifvet: förädlande folknöjen. Människolycka och
folklycka bero öfverallt af goda folkseder och sund
lefnads-glädje. Först då en frisk ocli äkta lifsglädje kommer
att härska inom alla klasser, först då skola ’afund,
klasshat, skadelust försvinna.
Folksed och folkligt umgängeslif måste grundligt
förändras, om bela folklifvet skall kunna höjas. Bästa
sättet vore förvisso att människorna blefve allt mera
nyktra och hemkära samt icke funne lockelse i utelif
och dryckeslag. Men först när en gång det ännu så
glest bebyggda Sverige sällskapligt och trefsamt har
hein vid hein, då kan man på allvar tala om, att
um-gängeslifvets medelpunkt bör vara hemmet och utgöra
den enskildes sak.
Som det faktiskt nu är, ligger allt folkligt nöjeslif
utanför hemmen: föreningar, klubbar, folkets hus,
biografer m. m. — alla dessa lokaler bjuda på nöjen af
olika slag och valör: basarer med tombola,
danstillställningar med eller utan sprit, kaffemöten, mer eller
mindre rafflande biografstycken o. s. v. Det är en oändlig
mängd tillfällen att spilla tid och penningar, som
bjudas de kroppsarbetande klasserna i småstäderna, i stör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
