Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa oregelbundna banor bevisa på det tydligaste att kroppen,
som utsänder ljuset, rör sig uti ett ämne, som gör motstånd
mot rörelsen. Vore meteoren att betrakta såsom en materiel
punkt, d. v. s. utan märkbara dimensioner, eller en sfer, så
verkade motståndet alltid i en riktning, rakt motsatt mot
rörelseriktningen i rymden, och skulle således ej kunna förändra
denna. Men om däremot meteoren har en oregelbunden form,
så uppstår genom luftens motstånd en kraft, som ej sammanfaller
med rörelseriktningen. Att detta motstånd både till riktning
och storlek måste vara föränderligt, om meteoren vänder
än en större, än en mindre yta mot luften, är lätt att inse.
En kastad stenskärfva kan, enligt hvad erfarenheten lärer,
beskrifva en högst oregelbunden bana. Detta måste i ännu högre
grad vara fallet med en kropp, hvars hastighet är många tusen
gånger större.
Andra verkningar af luftens motstånd, som alltid framträda,
äro förminskning af hastigheten och värmeutveckling. Med
afseende på den skenbara hastigheten kunna de ljusfenomen,
hvarmed vi sysselsätta oss, delas i hufvudsakligen tre slag, näml. 1:o
egentliga stjernfall, dem vi tillskrifva himlakroppar, som med
stor hastighet röra sig i atmosferens öfversta lager; 2:o bolider
(eldkulor), som sänka sig ned till lägre rymder, röra sig med
skenbart mindre hastighet, räcka flere sekunder och stundom
upplösas under stark knall, och slutligen 3:o meteoriter, hvilka
uppnå de allra lägsta luftlagren utan att hafva upplöst sig samt
nedfalla med en betydligt förminskad fart, stundom svagare än
en kanonkulas. Exempel på sådana fall, då meteoriten ej trängt
mer än ett par tum ned i de lösa jordlagren lära ej vara
särdeles sällsynta. 1868 nedföll i närheten af Pultusk en meteorit,
som ej förmådde slå igenom isen på floden Narew.
Beräkningar, utförda öfver den förminskning i hastighet,
som en kropp undergår i följd af gnidning mot luftens öfversta
lager, leda till högst märkliga resultat beträffande detta
ytterligt tunna ämnes verkningar. Vi anföra blott några siffror från
Schiaparellis undersökning. En sferisk meteormassa af omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
