Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södermanland af Th. Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Här har all täckhet uppslagit sitt läger,
Konst och natur mot hvarandra här le»;
och många andra skalder, bland dem ställets n. v. egare, hafva instämt i den sången. Atterbom har
till och med en särskild minnessten på Lidaön i sjön Valdemaren, vid hvars strand slottet är beläget.
Vid Säfstaholm har konsten deremot gjort mer än naturen, då nejden här är låg och
vatten-dränkt: men olägenheterna deraf äro genom dryga arbeten förekomna, och naturen har derigenom blifvit
en värdig omgifning för de skatter, som vetenskap och konst här rikligen sammanfört. Mästerverk af
Byström och Fogelberg pryda park och salar och det rika tafvelgalleriet visar utmärkta alster af
Fahlcrantz’, Sandbergs, Laursei, Bredas, m. fl. in- och utländske mästares skapande snille.
Stora Sundby slott vid Hjelmarens norra strand är uppfördt i senare tider i normannisk stil.
Synnerligen ståtlig ter sig den stora, höga riddarsalen med troféer, hemtade från jagt och krig. Sundby,
som ligger afsides från de stora stråkvägarna till lands och vatten, har ingen lifaktig prägel. Det hvilar
nu i sin storartade prakt och drömmer stilla om de gamla riddaretiderna: Sigurd Blodyxes, Illdegard
Sparres och Olof Finkes dagar.
På samma sätt som Stora Sundby drager sig ock det natursköna Vibyholm undan uppmärksamheten,
och om man sjöledes vill finna det, får man söka länge innan man ibland holmarna i en af Båfvens
vikar ser den underbart vackra taflan uppdyka. Slottet, grundadt af Södermanlands hertig, sedermera
Carl IX, utgör efter mångas omdöme hufvudpunkten i en af de vackraste taflor, Sörmland har att
uppvisa. Täflande uppträda dock en mängd andra herresäten, såsom Taxinge-Näsby och Ulfhäll vid
Mälaren, Elghammar vid Lockvattnet i Björnlunda socken, Hedensö, på en ö i Näshultasjön, Stäringe
i Årdala, Södertuna vid Frösjön, Akerö i Yngaren, Kristineliolm, Täckhammar, Thureholm och många
andra. Särskildt må märkas Skenäs i V. Vingåker, som förvärfvat sig det betydelsefulla namnet
»Skaldernas hem» och på sina tider varit bebodt och besjunget af Bunius, Olof von Dalin, Grcutz
och Gyllenborg, Olof Bergklint och Joh. Gabr. Oxenstjerna. Detta är redan betecknande. Men Skenäs
är icke det enda hemmet för de fosterländska sånggudinnorna i dessa bygder. Hela den sörmländska
naturen synes hafva varit dem kär, då från ingen nejd i vårt land så många framstående skalder utgått
som från dess dalar. Redan den gustavianska tiden alstrade här, såsom vi nyss hörde, flere sådana,
och i senare tider hafva här födts eller fostrats många, som varit en prydnad för vårt lands vitterhet,
såsom Jonas Magnus Stjcrnstolpe, Gust. Wilh. Gunicelius, G. II. Mellin, Bernh. von Beskow, Vitalis
(Sjöberg), Nikander, Ruda, Kiellman-Göransson, B. E. Malmström, Talis Qualis (Strandberg), C. G.
Strandberg, Ilerm. Sätherberg, Fredr. Scholander, Ii. von Krcemer, Fr. Sander, C. II. Levin, Ernst
Lundquist m. fl. Af diktare med mejsel eller pensel märkas: J. T. Sergel, 01. Hermelin m. fl.
Jag ser i detta märkliga förhållande ett bevis för den sanningen, att den nejd, der en mans
vagga stått, icke är utan inflytande på hans framtida daning. Och om härtill kommer, att denna bygd,
rik och tilltalande i och för sig, fylles, såsom här är fallet, af sagor och minnen, som äro vårt folks
bästa och heligaste arf och som städse manat detsamma till kraftig handling, så kan det icke vara
annorlunda, än att mångas hjertan och sinnen skola fyllas med kärlek till bådadera och söka att deråt
gifva ett uttryck. Det var ock en sådan känsla, som en gång fylde mitt hjerta, då jag i en för detta
landskap betydelsefull stund sjöng den sång, hvars sista strof jag här vågar upprepa såsom slut på
min teckning af Södermanland.
Ja — Gud signe dina väna dalar!
Ljude fritt det sköna språk, du talar,
kysse vågen* evigt fri, din strand!
Blifve ljusa all din framtids öden! —
Sköna bygd* dig älske vi i döden
och i dig vårt dyra fosterland!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
