Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Den fasta grunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den fasta grunden
bildats på större djup, och huvudmaterialet i dem är skal av
olika slags havsdjur. Vi har tydligen att göra med en serie
av sediment som bildats på olika djup och på olika avstånd
från stranden. Om vi nu på samma plats finner dessa olika
slag av sedimentära bergarter tillsammans med någon
vulkanisk ytbergart, så kan det tydas som en berättelse om de stora
förändringar som drabbat vårt land under urtiden. Det har
tydligen funnits ett fastland och ett hav, vilkas inbördes läge
förskjutit sig, så att den nordeuropeiska kartbilden ändrat
utseende från tid till tid. En mellansvensk ort kan en tid ha legat
mitt inne i ett stort fastland, som härjats av stora vulkanutbrott,
en senare tid vid havsstranden och ännu senare djupt nere på
havets botten. Ur geologisk synpunkt är ingenting mera
obeständigt än ett lands kartbild. En karta är ingenting annat än
en ögonblicksbild av landet. Det enda som består är den
ständiga förändringen.
Vi har kvar en viktig del av det svenska urberget,
nämligen de vidsträckta områden som består av gnejs. Om vi stode
vid ett vägbygge i Västergötland finge vi nog se gnejsens
vackert skiktade lager, som ibland ligger raka och jämna men
ibland är veckade och rynkade, så att det ser ut som modellen
till en bergskedja. Gnejsens uppkomst har vållat geologerna
stor möda och är väl inte ännu klarlagd i alla detaljer. Det tycks
dock vara så, att gnejs har bildats av mycket olika
utgångsmaterial, både av granit, leptit och urbergssediment.
Gnejsbildningen tycks ha skett i samband med veckningar av
jordytan och har i varje fall starkt omvandlat de ursprungliga
bergarterna och gett dem ett likartat, skiktat utseende.
Tre stora gnejsområden kan urskiljas i Sverige. Först har
vi det västsvenska gnejsfältet, som sträcker sig från norra
Skåne till norra Värmland och begränsas öster ut av det förut
nämnda granitområdet. I de östra delarna av detta gnejsområde
har det på många ställen trängt upp en vulkanisk bergart som
heter hyperit. Den bildar ofta berg som reser sig över
gnejsens ganska lugna landskapsformer.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
