Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett intressant brev.
satt och läste ett brev. — Anne, jag är gräsligi hungrig. Du anar
inte, hur hungrig jag är.
— Jag ska skaffa dig en smörgås på minuten, svarade Anne
i tankspridd ton.
Hennes brev innehöll tydligen intressanta nyheter, ty hennes
kinder voro lika skära som rosorna på den stora busken utan-
för, och hennes ögon strålade så som endast Annes stjärnögon
kunde göra.
— Men jag är inte hungrig efter smörgås, sade Davy och
rynkade på sin lilla nos, jag är hungrig efter plommontårta.
— Åhå, skrattade Anne, lade ned sitt brev och slog armen
omkring Davy för att krama honom, den sortens hunger kan man
mycket väl stå ut med, Davypojken. Det vet du, att Marilla håller
strängt på: ingenting utom smörgås mellan målen.
— Bred då en åt mig — var så snäll!
Davy hade äntligen blivit inlärd att säga »var så snäll» —
men den lilla hövlighetsformeln råkade alltid komma på efterkäl-
ken. Han såg med gillande min på den väldiga smörgås Anne
efter en liten stund kom och gav honom.
— Du brer alltid så tjockt med smör, Anne. Marilla brer myc-
ket tunt. Det glider mycket lättare ner, när det är tjockt med
smör på.
Detta påstående var, för att komma från Davy, ovanligt över-
ensstämmande med sanningen, ty smörgåsen var otroligt hastigt
försvunnen. Davy steg ned från soffan med huvud och händer
först, slog en dubbel kullerbytta på mattan och förkunnade i myc-
ket bestämd ton:
— Anne, nu har jag fattat mitt beslut. Jag bryr mig inte
om att komma till himlen.
— Varför inte det då? frågade Anne allvarsamt.
— Nej, för himlen ä’ på Simon Fletchers vind, och jag tyc-
ker inte om Simon Fletcher.
— Vad i all världen är det nu du rört ihop, Davy? sade
Anne, alltför häpen för att ens kunna skratta.
— Jo, det har Milty Boulter sagt. Det var förra söndan i
söndagsskolan. Vi hade om Elia, som for till himlen i den brin-
nande vagnen, och så reste jag mig upp och frågade, var himlen
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
