Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eftermiddag i Ekostugan.
rar i de rynkgarneringar och spetskrus, som hon älskade, släppte
sin stora trädgårdssax och sprang förtjust sitt främmande till mötes,
medan Charlotta den Fjärde log brett och välvilligt.
- Se god dag, Anne! Jag kände på mig, att du skulle
komma i eftermiddag. Och där är Paul — hur mår du, liten
vän? Så du har vuxit! Du är ett halvt huvud längre nu än förra
gången du var här.
- Ja, jag skjuter fart riktigt som en fjällskivling om natten,
sa’ fru Lynde nyligen, bekräftade Paul helt belåtet. — Farmor sä-
ger, att det är säkert gröten, som äntligen gör sin verkan. Ja,
jag undrar just det . . . Paul suckade djupt. — Men nog har jag
fått i mig så pass mycket, att det borde märkas nå’n nytta därav ...
Nu, när lag väl har börjat, hoppas jag, att jag måtte hålla i med
att växa, tills jag blir lång som pappa. Fian mäter sina tre alnar,
vet fröken Lavendel det?
Jo, det visste fröken Lavendel — rodnaden på hennes lena
kinder blev ännu en smula klarare. Hon tog Paul och Anne en
vid vardera handen och vandrade under tystnad upp mot stugan.
- Är det bra ekoväder i dag, fröken Lavendel? undrade Paul.
Den dagen, då han första gången kom och hälsade på, hade
varit så blåsig, att det ej gått att locka fram något eko, och Paul
hade varit mycket besviken.
— Ja, du, det är utmärkt ekoväder i dag, svarade fröken
Lavendel och vaknade upp ur sina djupa tankar. - Men nu först
ska vi alla gå in och få oss någonting att äta.
— Fröken hör nog till det slags människor, som alltid har
godsaker i sitt skafferi, sade Paul. - Det gör farmor också, men
se, hon tycker inte om, att man äter någonting mellan målen.
Jag undrar, tilläde han tankfullt, om jag ändå inte borde ha farmor
för ögonen och låta bli att äta, när jag vet, att hon inte tycker om det?
— Vet du vad, jag tror inte hon skulle tycka illa om det,
när hon vet, att du har gått den här långa promenaden. Det
gör ändå betydlig skillnad, sade fröken Lavendel och log förstulet
mot Anne över Pauls bruna lockar. - Mellanmål äro nog fasligt
ohälsosamma. . . . Det är väl därför vi så ofta ha sådana i Eko-
stugan ... Vi - Charlotta och jag - trotsa alla mathygienens
lagar. Om lusten kommer på oss, sätta vi i oss vad som helst
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
