Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppresningsförsökets efterspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordade vidlyftigt till sina medbröders och i synnerhet sitt eget
försvar. All skulden sköts på Thure Jönsson och Magnus
Haraldsson; Måns och de öfrige, hette det, hade ej velat motsäga dem,
men ej tagit någon del i deras anslag. Om någon
brottslighet hos dem kunde bevisas, vore de färdiga att »lägga halsen
under svärdet och kroppen på stegel och hjul». Konungen
tillsporde dem då, om de ville begära nåd eller hålla på sin
rätt; Måns Bryntesson svarade å deras vägnar, att de höllo
på sin rätt. Då framlade konungen och lät föreläsa de
uppsnappade brefven, hvilka de sammansvurna trott vara förstörda.
»Då blef här annat mod på färde.» Thure Eriksson, som
befanns vara den mest brottslige, blef dömd, men sedermera
benådad. Måns Bryntesson och Nils Olofsson »stodo där på
knä och beddes nåd inför rätten, men det var då för sent».
De dömdes båda till döden; det var då midsommarafton. I
domsnämnden sutto bland andra Nils Grabbe, Arendt Persson
och Arvid Västgöte.
De dömde sattes till en början i förvar uti ett vindsrum
hörande till skolhuset i Strängnäs, och stark vakt ställdes
utanför dörren. Måns Bryntesson, som gärna ville rädda sitt
lif, gjorde ett förtvifladt rymningsförsök. Han hoppade ut
genom det högt belägna fönstret och sökte i fallet gripa tag
uti ett päronträd, som därunder växte i skolträdgården.
Men han famlade förgäfves därefter, föll rakt ned i marken
och blef där en stund liggande med brutet ben. Han
lyckades slutligen att krypande rädda sig undan in uti en rågåker
och undstack sig där bland säden. Men spåren röjde honom,
så att han inom kort blef gripen och återförd. Sedan affördes
Måns Bryntesson och Nils Olofsson till Stockholm, där de
undergingo sitt ådömda dödsstraff. Thure Eriksson benådades
visserligen på förbön af sin gamla moder, hvilken varit
tillstädes vid Gustaf Vasas födelse och då iakttagit »segerhufvan»;
men han fälldes till ganska dryga pänningeböter, hvilka
tillföllo konungens skattkammare. Prästen Nils i Hvalstad
dömdes sedermera att i bot erlägga 20 oxar; »vore de än flere,
kunde det ej skada», tillades det.
Thure Jönsson och Magnus Haraldsson gjorde sig
emellertid påminta genom ett lömskt hämndedåd. De hade uttalat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
