- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Andra delen /
336

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

336

det högre lifvet.

Man kunde alltså med fullt skäl kalla Promenaderna
en poetisk parallel-dagbok, där skiftningarna i hans
själslif, framför allt kärleken samt evighets- och
oändlighetskänslorna, afspeglade sig lika troget som i Ephemeris,
men iklädda konstnärlig form. En sådan söker han till
och med för de mest abstraka tankar som sysselsatte hans
reflexion. Man läse:

»Harmoniens födelse. Fantasi. 1811/937.

Solens gyllne fackla hade sjunkit i västerhafvets
vågor, mörkrets andar nedstego från åskmolnet och
kastade sitt nunnedok öfver vår gamla moder jorden, som
ur skogarnes dunkel och klyftornas djup då och då lät
höra en tung och knotande suck. — Nattvinden smög på
tå förbi fönstret och skyarnes lättfärdiga conturer växlade
tusenfaldigt. På himmelen blänkte en strimma af
sprakande norrsken, men strimman försvann och det blef natt
som förut.

Ali världen sof — men anden vakade; den lefvande
naturen var såsom död, men intelligensen lefde —
materiens bojor förslappades — min själ reste sig upp och var
såsom fri. Somnambuliskt klarnade den öfversinnliga
världen; det blef ljust i höjden och i djupet — i höjden
sväfvade min själ och blickade vida omkring.

Till väsendets ursprung, till Alltets saliga källa lyfte
sig min blick; men ögat bländades och svindlade och
sänkte sig ned till det dunkla djupet.

I djupet hvilade Intet svart och tyst som en midnatt
och kallt som en stelnande is. Men höjden sänkte sig
ned i djupet, varandet böjde sig ned i afgrunden och
kämpade med Intet, och en fruktansvärd kamp uppstod
i rymder där ingen rymd var. Och varandet dukade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/2/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free