- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Andra delen /
495

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brölylyop.

495

sig vid hela lifvet igenom.» Men i samma bref heter det
sedan:

»Nu, min dyra flicka, låt oss ej ge saknaden för mycken
makt, fast Gud velat att vi än en höst måste känna våra
hjärtan slå allena i de mörka kvällar; tvenne år ha vi
lefvat på hoppet med vår saknad och vår varma kärlek;
så låt oss ännu lefva dessa månader, som ännu pröfva
bådas vårt tålamod — och kanske mitt än mer än ditt
— vill Gud, så ligger intet år emellan våra hjärtan och
våra läppar mer. Jag känner nu ett allvar hos mig,
som jag förr ej känt — må det fortfara, så skall jag
modigt bana oss väg, blott du ber för mig; ja gör det,
älskade trogna vän!»

Något senare säger han: »Om jag än är långt borta,
är ändå mitt hem hos dig; numera har jag intet hem på
jorden, utan hos dig. Det kära fädernehemmet håller
jag af som förr, men äfven det är ej mer mitt hem, om
ej du är där.» Och på nyåret 1845 skrifver han:

»Mången sällhet äger lifvet för hjärtats drömmar i de
glada ungdomsår — lifvet är dock så skönt med alla sina
sorger! Huru har ej äran glimmat i strålande guld äfven
för mig, ringa, fattiga student i en vrå af världen! Huru
innerligt har jag ej fördjupat mig i konsten — i en skön
musik af Meyerbeer, i en mörkblå dikt af Almqvist!
Och huru har ej den vida världen lekt för min håg, stora
reseplaner hvälft sig i mitt sinne! Men allt detta, vet
du Emili, allt det är ett intet mot den sällheten att älskas
af dig — att bo med dig under ett ringa tak! Mången
villa vet jag, som kommer och går — jag är så van därvid,
att jag ej aktar dem stort; i alla andra drömmar, där du
ej är med, tänker jag alltid med ett slags lugn resignation:
får gå! Ni må brista förutan sorg, ni förgängliga bubblor!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/2/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free