- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Andra delen /
501

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BRÖW)P.

50I

Hans stämning är därvid ej synnerligen lifvad. Åbo,
»hvars många förtjenster jag är den första att erkänna»,
är »den tråkigaste stad i kristenheten, när man vistas
där för att speciminera — och i synnerhet när man vistas
där långt från sin flicka och egen dyraste älskling.»
Staden förekommer honom »som Sahara, dock utan så
hiskeliga rofdjur som den afrikanska, ehuru här ej är
brist på lejontjut och allehanda noshörningar . . De
äro mycket respektabla högdjur, dessa herrar
consisto-riales — riktiga murmeldjur — så myndiga och viktiga,
som hölle de påfvedömets och S:t Petri nycklar i sina
högvördiga händer. Det syns på dem att de tro sig ha
en fattig magisters öde i sin makt, men kanske missta
de sig. Iyitet har det kostat på att nödgas gå till dem,
liksom ville man göra sig grön — men när man tagit
consistorium i båten, får man föra det till lands. Ingen
grace har jag emellertid fått och ingen ämnar jag begära

— endast rättvisa — och därpå lämnar jag dem kvar i
deras sublima och nackstyfva majestät.»

Litet senare skrifver han:

»I detta ögonblick sitter man i högvördiga
domkapitlet och afgör — jag vill ej säga vårt öde — men
vår boningsort. Sannolikt blir den Helsingfors . .
Nämligen, man afgör ej nu definitivt om tjensterna . . men
man afgör vitsorden för mina specimina, och de inverka
i sin mån på slutfrågan. Du finner lätt att jag i dag med
en viss tonvikt bedit: »vårt dagliga bröd gif oss i dag».
Men af allt mitt hjärta har jag äfven bedt: »ske din vilje!»

— och med godt mod afbidar jag utgången, i hopp att
den dock blir den bästa, äfven om Gud ger oss en ennan
kvist att bygga vårt bo uppå, än den jag nu sökt klifva
till. — I förrgår klockan 4—8 e. m. var mitt theoretiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/2/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free