Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund - 10 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vattenrättsförordningen, 10 g. 33
lagarnes förbud emot vattenverks byggande till men för annan började
•emellertid redan på fjortonhundratalet i följd af beskattnings-och
näringsförhållanden att tolkas så, sorn skulle med dylikt förbud åsyftas jemväl
den minskning i afkastning,’ hvilken ett, nytt verk kunde genom
konkurrens tillskynda ett äldre. Otvifvelaktigt var det ock denna tolkning,
som väsentligen gaf anledning till 1590 års husesynsordnings föreskrift,
att, om någon ville bygga ny qvarn, borde han det å tinget angifva,
hvarefter häradshöfdingen med nämnden skulle hålla undersökning på
stället samt, sedan de, som i närheten egde gamla qvarnar, äfvensom
grannarne blifvit hörde, meddela beslut, som finge Öfverklagas hos
landshöfdingen. Genom flera författningar, de tidigaste från början af
sextonhundratalet, föreskrefs af enahanda anledning, att för anläggning af
bergverk skulle bergmästaren på förhand hålla undersökning, hvilken
omfattade jemväl uppdämningsfrågan. Härefter följde det med
husesynsordningens anförda bestämmelse nästan ordagrant lika stadgandet i 20
kap. 4 § byggningabalken af 1734 års lag. Då proceduren var alldeles
enahanda äfven för väderqvarnar, synes, att fortfarande
skattläggningsfrågan var hufvudsak och uppdämningsfrågan endast i mindre grad
ansågs af vigt, samt att den senare på grund af sitt sammanhang med
den förra kommit att underställas konungens befallningslafvandes
pröfning. Genom kongl, förordningen angående upphäfvande af
styrelseverkens domsrätt den 17 April 1828 blef slutligen uppdämningsfrågan
hänvisad till de allmänna domstolarne, och ehuru jemlikt kongl,
kungörelsen den 30 Dec. 1863 särskildt tillstånd i beskattningsafseende ej
vidare erfordras för anläggning af mjöl- eller sågqvarn, skall dock på
grund af sistnämnda två författningar på förhand undersökas af rätten
huruvida af tillärnad anläggning skada kan genom uppdämning eller
vattnets begagnande i öfrigt annan tillfogas. Att undersökning i nämnda
hänseende i allmänhet skall föregå all slags med vattenverk jemförlig
byggnad, som kan inverka på vattenhöjden i ett vattendrag, framgår af
flera särskilda författningar rörande sådana inrättningar. Undantag är
gjordt endast för linbråkor och linskäcktor (kongl, brefvet den 10 Aug.
1819) såsom varande allt för obetydliga för en dylik undersökning;
hvarjemte i fråga om qvarn- och såganläggningar i Lappmarkerna några
särskilda bestämmelser gälla (kongl, brefvet den 17 April 1828).
Enär, på sätt af det ofvan anförda framgår, vid vattenverks anläggning
skattläggningsfrågan allt ifrån fjortonhundratalet och åtminstone intill
år 1828 betraktades såsom hufvudsak, och vid ärendets handläggning
hos rätten talan ej fördes emot någon viss person, erfordrades ej, att
saken genom stämning gjordes anhängig. På enahanda sätt har jemväl
sedermera allt hittills förfarits. Sedan mål af förenämnda beskaffenhet
blifvit hos rätten eller domaren anmäldt, hafva vidare formaliteter för
inkallande af dem, hvilkas rätt kunnat vara af frågan beroende, ej ansetts
nödiga, än att minst fjorton dagar före undersökningen kungörelse derom
skett i ortens kyrkor. Någon skyldighet att stämma den, på hvars rätt
frågan kunde inverka, antages ej vara för handen. Det oaktadt har
undersökningen, hvilken enligt lag är obligatorisk, så att, om den ej
föregått damanläggningen, denna presumeras vara olaglig, ansetts ega
den rättsgiltighet, att preklusiv verkan tillagts rättens beslut. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
