Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om allmän flottled - 8 och 9 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. F. om allmän flottled, 8 och 9 g§. 81
som i de hvarken få eller ovigtiga fall, der den utan allt tvifvel är
användbar, länder till säkerhet för strandegaren och till förekommande af
tvister.»
I högsta domstolen anmärkte Just.Ern Naumann, von Segebaden,
Svedelius, Östergren, Wedberg och Ryding, att, till förekommande af
missförstådd, det borde tydligt utsägas, dels att icke endast
synekostnaden utan jemväl kostnaderna i öfrigt för förrättningen skulle af deri
ersättningsskyldige gäldas, och dels att, i händelse till ersättning enligt
denna § dömdes, men ersättningen ej sattes högre, än den
ersättningsskyldige före synen bjudit, parterna å ömse sidor skulle vidkännas halfva
kostnaden.
Just.E. Ryding yttrade, med afseende å hvad denna § innehölle
om ersättning för förväntad skada, att en sådan skadeersättning närmast
vore att jemföra med lösen, som efter expropriation betalades i förskott,
innan expropriationsförernålet finge tillträdas, och hvilken lösen, enligt
expropriationslagens stadgande, borde, bestämmas genom uppskattning
af särskild nämnd, och då det syntes oegentligt att i detta fall åt
domstol öfverlemna en sådan uppskattningsåtgärd, som i allmänhet ej kunde
grundas på laga bevisning, funne Just.E. sig böra afstyrka bifall till
förslaget i denna del; hvarjemte Just.E., enär utsökningslagens 46 §,
då densamma medgåfve verkställighet å skiljemannadom, som enligt la^
skulle till efterrättelse lända, icke afsåge det i denna § af förslaget
förekommande fall, att den med domen missnöjde egde draga tvisten
under rättens pröfning, fann föreskriften derom, att skiljemarmadomen
skulle gå i verkställighet, såsom i utsökningslagen sades, ej kunna leda
till det dermed åsyftade ändamål, utan ansåg Just.E. i stället böra
stadgas, att, om verkställighet af skiljemannadomen skulle gälla hvad i
utsökningslagen vore stadgadt om utmätning å underrätts dom, så att
sättet och vilkoren för verkställigheten finge bero deraf huruvida
skilje-männens beslut tagit åt sig laga kraft eller tvisten blifvit inom den
stadgade tiden af 90 dagar dragen under rättens pröfning; och fäste
slutligen Just.E. uppmärksamheten derpå, att det andra styckets början
och slut strede emot hvarandra, enär ett beslut endast vilkorligt kunde
sägas lända till efterrättelse, då detsamma finge öfverklagas och dragas
under domstols pröfning*
Just.E. Östergren yttrade: »På skäl, som Just.E. Eyding anfört,
finner jag uppskattningen af förväntad skada ej väl lämpa sig för
handläggning af domstol, hvaremot jag å andra sidan anser tvisten
huruvida ersättning för skada skall gäldas eller om, efter ty förväntad skada
finnes vara öfvergående eller fortfarande, ersättningen skall utgå på en
gång eller i årlig afgift under den tid, skadan kommer att fortfara,
naturligen tillhöra domstol, så att skiljemän ej böra få med sådana tvisters
afgörande taga befattning. Att lemna åt ene parten att bestämma, om
ersättningsfrågan skall i första hand afgöras af skiljemän eller af
domstol, synes mig vara en nyhet, som icke har något verkligt godt med
sig, men som ofta kan komma att förorsaka omgång och kostnader.
Hvarken sjölagen, från hvilken lagberedningen synes hafva
hufvudsakligast hemtat de föreslagna stadgandena om skiljemannainstitutet, eller
förordningen den 14 April 1866, som i den s. k. expropriationsnämn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
