Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullständigare, som själfva pipmynningen mycket ofta är stängd
af hår, knölar, fjäll eller dylikt. Tänka vi oss vidare t. ex.
en blåklocka, Linnaea eller liljekonvalje, så behöfves det ej
mycken eftertanke för att inse, att om dessa blommor vore
upprätta, skulle regndroppar lätt däri kunna samlas och fördärfva
frömjölet, under det att genom hvarje särskildt blomskafts
böjning och blommans däraf förorsakade hängande ställning den
yppersta paraply är utspänd öfver ståndarne. Man har t. o. m.
trott sig förmärka, att då standarknapparna sitta på korta
strängar och därför ej nå utom blomhyllet (t. ex. hos liljekonvaljen),
blomhyllet ej är utbredt, under det att, då (såsom hos
Fuchsiorna) standarknapparna i följd af strängarnas längd äro långt
utskjutande, hyllet är hjulformigt utbredt med horisontalt
utspärrade flikar, hvilka genom sin form och ställning kunna
lemna ett säkrare skydd. Att för öfrigt den här påpekade
krökningen af blomskaftet ej beror på en slump, utan verkligen
afser det nu angifna ändamålets ernående, torde bäst bevisas däraf,
att nästan alla växter med hängande blommor hafva
blomknopparna upprätta och likaledes de mognade frukterna, så att skaften
äro krökta endast under själfva blomningstiden.
Hos många växter (t. ex. vinbär, berberis o. s. v.) är det
emellertid ej hvarje särskild blommas skaft, som på ofvan
nämnda sätt blifvit krökt, utan här har det gemensamma,
utdragna fäste, från hvilket de enskilda blommornas skaft utgå,
undergått en dylik böjning nedåt. Naturligtvis blir äfven
härigenom hvarje särskild blommas mynning vänd mot jorden, så
att hyllet kan öfver ståndarne utspänna sin brokiga paraply.
Särdeles intressant är att iakttaga förhållandena hos guldregnet,
robinior och andra ärtväxter, som häfva blommorna samlade i
hängande klasar. Hos ärtväxterna i allmänhet är det nämligen
uppenbart, att det bästa skyddet lemnas af det stora öfversta
kronbladet eller »seglet», ehuruväl de tvänne understa
sammanvuxna (»kölen») äfven göra synnerligen god tjenst. Blir nu
hos en ärtväxt det gemensamma blomfästet nedhängande i stället
för upprätt, så måste ju hvarje särskild blommas ställning blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
