Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näringsberedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan hemta sitt kväfve ur föreningar af ammoniak eller
salpetersyra, hvilka upptagas genom rötterna. På samma väg
upptages äfven svaflet ur svafvelsyreföreningar.
Förhållandet med gästsvamparna gör det äfven
sannolikt, att det kol, syre och väte, som ingå i ägghvitämnenas
sammansättning, icke omedelbart hemtas af kolsyra och
vatten, utan af kolhydraten. Dessa ofullkomliga, encelliga
organismer kunna nämligen föröka sig och tillväxa samt således
äfven bilda urslem, när de hafva tillgång på ett kolhydrat
samt en ammoniak- eller salpetersyreförening, förutsatt att de
på samma gång erhålla de mineraliska ämnen, som bilda
deras aska.
Vatten, kolsyra och ammoniak, jämte någon löslig
svafvelsyreförening, utgöra således det material, af hvilka de gröna
växterna bilda sin organiska massa. Vid dennas
förbränning kvarblifva emellertid i form af aska åtskilliga ämnen,
askbeståndsdelarna eller mineralämnena, hvilka utan att ingå i
den kemiska sammansättningen, vare sig af cellmembranen
eller urslemmet, likväl äro af den största betydelse vid
framkallandet af de kemiska processer, som stå i samband med
växternas näringsberedande verksamhet. Ett högst betydligt antal
af de kemiska elementen hafva sålunda blifvit upptäkta i
olika växtarters aska, ehuru ganska många af dem äro
inskränkta till ett ringa antal växter eller endast finnas hos
växter, som hemta sin föda ur en viss jordmån, och saknas hos
individ af samma art, när de vuxit i en annan jordmån. Men
ehuru vissa mineralämnen äro till sin förekomst i växten mera
tillfälliga och således ej nödiga för växtlifvet i allmänhet, torde
det emellertid vara förhastadt att däraf draga den slutsats, att
de ej äro af någon betydelse för de växter, i hvilka de finnas.
Sådana tillfälliga ämnen kunna visserligen ersättas af andra;
men analyser af askan efter växter, som vuxit i olika
jordblandningar, tyckas gifva vid handen, att en bestämd myckenhet
af mineralämnen är nödvändig för hvarje växtart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
