Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Skyddsmedel mot för stark transpiration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bamburör, tamarind och lagerträd, omslingrade af
jättelika slingerväxter, bilda ett för solstrålarna
ogenomträngligt löfhvalf. Det råder i dessa skogar en
egendomlig, beslöjad dager, ett slags halfmörker, som för växterna
med deras okufliga begär efter ljus lätt kunde bli
ödesdigert. Djupast är naturligtvis skuggan nere vid själfva
marken; ju högre upp man klättrar på en stam, dess
ljusare blir det, och högst upp i trädens toppar råder
vanligt dagsljus. Dit upp är det också som växterna
bege sig, de klättra upp i trädtopparna, där de klänga
sig fast med sina rötter om grenarna — det är som hade
hela växtligheten ryckt hundra fot upp i höjden. Utom
för slingerväxterna är detta naturligtvis endast möjligt
för de växter, hvilkas frön lätt kunna föras upp i luften,
och man finner också att alla epifyters frön antingen äro
ytterst lätta, så att minsta vindstöt kan bortföra dem,
eller klädda med ett köttigt hölje, så att de för den skull
af apor och fåglar föras upp i trädens toppar, eller också
i besittning af en särskild flygapparat, bestående af en
hårpensel, ungefär som hos vår vanliga maskros. Ett frö,
som tack vare någon af dessa egenskaper fastnat i en
fuktig springa på stammen eller efter att ha passerat ett
djurs tarmkanal tillika med uttömningarna från denna
fastnat på en gren, kommer vid groningen att utvecklas
till en planta, som, hvad tillgången på ljus och kolsyra
beträffar, är mycket väl lottad Men växterna lefva ej
endast af ljus och luft, utan äfven af vatten med däri
lösta mineraliska beståndsdelar. Det tyckes nästan som
hade våra epifyter kommit ur askan i elden, då de för
att försäkra sig för bristen på ljus, till den grad vågat
utsätta sig för vattenbrist, att de till växtplats valt
trädtopparna och i stället för att borra sina rötter ned i
jorden, slå dem kring en torr trädstam.
Det förtjänar också anmärkas, att hvad som i första
hand gör lifvet möjligt för dessa epifyter, är det oerhört
fuktiga klimat, som råder i de tropiska urskogarna. I
trakter, där klimatet är torrt och luftens fuktighet ringa,
finnes ingen epifytisk växtlighet. Väl är det sant, att
man äfven hos oss finner växter, hvilka såsom våra
vanliga mossor kunna lefva på träd, men hvad som sätter
dessa växter i stånd härtill, är ej några särskilda
skyddsinrättningar, utan fast mera en egendomlig härdighet hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
