Växternas skyddsmedel emot yttervärlden / 36 (1890) Author: Bengt Lidforss Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skydd mot för starkt ljus - 4. Skydd mot vinden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

cellväggar, som äro stälda i de infallande solstrålarnas
riktning, men i svagare belysning däremot draga sig till de
väggar, som under rät vinkel träffas af solstrålarna (fig. 5).

Samtidigt ändras äfven klorofyllkornens form: i svag
belysning, då de ligga utmed den af strålarna träffade väggen,
platta de ut sig för att kunna vända så stor yta som
möjligt åt solljuset, men i motsatta fallet, då de dragit
sig undan till den med solstrålarna paralella väggen,
afrunda de sig och krympa i hop. Solljuset är den kraft,
som kommer klorofyllkornen att arbeta fram stärkelse
liksom ångan sätter en ångmaskin i gång, men liksom
ett allt för starkt ångtryck kommer maskinen att arbeta
ojämt och till slut att brista sönder, påvärkas äfven
klorofyllkornet i sitt assimilationsarbete ofördelaktigt af för
starkt solljus, och det är för att detta må undvikas som
de nu beskrifna läge- och formförändringarna komma till
stånd. På hvad sätt detta sker, är ännu ej fullt utredt,
men det antages allmänt att klorofyllkornen ej på egen
hand kunna sätta sig i rörelse, utan drifvas fram af själfva
urslemsmassan, som af växlingar i ljusstyrkan föranledes
att ändra form och härvid drager klorofyllkornen med sig.

                                         —————


4. Skydd mot vinden.

Mekaniska väfnader. — Närvering. — Bladskaftens betydelse.

Det är oss redan bekant, att ändamålet med växternas
sirliga och behagfulla växt är att utsätta så stor yta som
möjligt för solstrålarnas invärkan. Från denna synpunkt
är bladens tunnhet och stammens uppåtsträfvande växt
ingenting annat än idel nyttighetsinrättningar. Men från
en annan synpunkt kan det tyckas som vore växternas
graciösa form mindre fördelaktig, ja rent af äfventyrlig.
Det är nämligen klart, att ju högre stammen skjuter upp,
dess mera utsattes den för vindens invärkan, och ju tunnare
bladen äro, dess lättare slitas de sönder af blåsten. Men
samma vindstöt, som trasar sönder en flagga och kommer
ett segel att remna, förmår knappt att knäcka ett grässtrå
eller rycka ett enda darrande blad ur aspens krona;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>