Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gränsen dera emellan är Kolyraas flodområde. Nishnei Kolyrask är detta
lands hufvudstad, en verklig poststation.
Siberien har ett rått klimat, men till och med i Siberien är denna
trakts klimat beryktadt. Hela årets medeltemperatur är 10 grader C.
under noll; Kolyma tillfryser redan i de första dagarne af September;
aldrig lossnar istäcket före Juni månad, men ofta kan man ännu i medio
af Augusti gå på is öfver floden, och förrän Kolyma vant sig vid att
flyta, blir hon ater stående stilla. Solen går visserligen icke ned från
den 15 till den 25 Juli; men står så lågt, att hon blott lyser och icke
värmer. Ljuset är äfven mycket svagt, ty man kan utan möda följa
solen från hennes lägsta till hennes högsta stånd, utan att ögat lider deraf.
Ehuru här blott finnes en utomordentligt lång vinter, så inbilla sig
dock menniskorna att fyra årstider finnas hos dem, lika såväl som hos
oss. De kalla vår den tid, då solstrålarne börja att verka om
middagen, hvilket sker ungefärligen vid dagjemningen. Man fäster sig icke
vid att under denna sköna vårs nätter ännu råder en köld af 36
grader. Sommaren räknas från Maj, >men det är blott en strid emellan
nattlig köld och en måttlig värme om dagen. Midt i Juni stiger
termometern vid middagstiden ända till 18 grader, och då utveckla sig
plantorna så mycket hastigare, som solen, derifrån räknadt, icke mera
nedgår: men om nu en behaglig nordanvind medför polarköld, så
krymper den framlockade späda grodden ihop och ser ut som om den blifvit
skållad.
I Juli är den varmare sommartiden, och sommar kalla innebyggarne
i allmänhet den tid, då solen icke går ned. Funnes icke
nordanvindar-ne, så kunde man i alla fall anse detta sommarlif drägligt, förutsatt att
det också icke funnes syd- eller vestanvindar; dessa medföra nemligen
väl icke köld, men från kärren en så förfärlig mängd blodtörstiga
myggor, att man blott kan skydda sig emot dem, derigenom att man rundt
omkring staden upptänder stora hopar af nedfallna blad, af mossa och rå
ved, och fortfarande lefver i en qväfvande rökatmosfer, som är nästan
lika så svår som dessa oerhörda myggors stygn — stygn, af hvilka
knyt-näfstora bölder uppstå under renarnes hud, och hvaraf boskap samt
hästar råka i raseri. Dessa myggor äro, otroligt nog, innevånarnes i Nishnei
Kolymsk leverantörer af vildt och deras herdar.
Plågade af dessa förfärliga djur, flykta hjortarne och renarne ur
skogarne bort öfver Tundran till norden, till hafskusten, der de icke mera
af dem förföljas. Då äro menniskorna nog vänliga att åtaga sig detta
villebråd, att möta det med väl raåttade böss-skott och förvara det i
sina källare, d. v. s. fördjupningar, uthuggna i den evigt frusna marken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
