Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingar hafva under fjorton dagar eller fyra veckor tillhört militären, d.
v. s. milisen, de hafva derunder högst nödtorftigt inlärt några få
handgrepp med geväret eller kanonen samt att stå i ledet och göra
höger-om; derpå lenina de militärtjensten och återvända till föräldrahemmet
för att blifva slagtare eller borstbindare, »farmers» eller ölbryggare,
såsom de förut voro, men de äro nu kaptener, de kalla sig sjelfva så och
alla andra kalla dem så; någon lägre grad än denna finnes icke, men har
den unge mannen prunkat några år med denna titel, så upphöjer han
sig sjelf till major. Får han ett dugtigt skägg, blir han öfverste, och
börjar detta blifva gråsprängdt, så är det tillräckligt för hans
rättmätiga anspråk på generals titel.
Svinherden säger till den bränvinsutskänkande farmern: »God
morgon, öfverste, jag skulle önska fa en Mint-Julep, om jag får besvära.»
— »Mycket gerna, major, ni skall genast blifva betjenad», — och
öfver-sten uppskörtar sitt förkläde, går inom skänken och slår i ett glas
dålig finkel, försatt med peppar-mynta och lönnsocker, och bär det till
den vid dörren väntande svinvaktare-majoren.
Kaptenen låter majoren taga mått till ett par byxor, och majoren
anhåller hos generalen att få sina liktornar skurna.
Man kan icke tänka sig något mera narraktigt, än dylika
förhållanden, som städse gifva den nyligen anlände européen ämnen till
lustigt skämt, under det att de inom landet anses så oskyldiga och så
fullkomligt i sin ordning, att man icke kan nog uttrycka sin förundran
öfver det allvar, hvarunder folket utför sådane dumheter.
Kommer en europé dit och gör anspråk på sitt »von» framför
namnet, emedan han är adelsman, eller vill han låta kalla sig baron eller
grefve, så blir han utskrattad; »vi äro i ett fritt land, här gifves det,
Gudi lof, icke någon adel och inga baroner», svarar honom en hvar,
vore det ock betjenten på hotellet, eller pojken, som putsar hans stöflor.
Men kallar man sig major, öfverste eller något dylikt, så har ingen
något deremot; den militära titeln blir på det fullkomligaste respekterad.
Och huru ogeneradt umgås icke öfveralit folket hvarandra. Yi se
på vår lilla teckning, sidan 471, en teaterscen, vi se der herrarne sitta
pä första bänken i en loge, men damerna hafva sin plats bakom,
ansträngande sig att fä se de spelande. — »Vi äro i ett fritt land,
be-höfva icke gifva företrädet åt någon.» Man ser herrarne sitta till
hälften afklädda i den stora samlingen. — »Aro i ett fritt land, behöfva
icke genera oss for någon.» Man ser äfven en och annan, som inslumrat.
— »Aro i ett fritt land, hvarföre skulle vi genera oss.» Herrarne vända
helt ogeneradt ryggen åt publiken samt kasta esomoftast fotterna upp på
logeradernas bröstvärn. Hvem kan taga anstöt deraf? — »Aro i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
