Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att i hans land arbetet var en skam, vägrade ock dertil]. Kaptenen
var dåraktig nog att kränka den unge Seeländarens hederskänsla, och
var nog mycket Engelsman för att efter engelsk sjömanssed låta prygla
honom med den niosvansiga katten, hvarefter han blef gifven till pris
åt manskapets åtlöje, som hånade honom för hans ädla härkomsts skull.
Seeländaren dolde sitt raseri och kaptenen hade tillfredställelsen »att
hafva gjort pojken mjuk», såsom han ofta sade till sina officerare.
Pojken var också så mjuk, att han underdånigt gjorde allt hvad man
åstun-dade; ja vann sålunda till och med fullkomligt kaptenens förtroende.
Vid ankomsten till Nya Seeland ankrade skeppet i den vik, der
den unge Seeländarens stam hade slagit sig ned, och han skyndade
genast till sin fader och berättade livad han lidit. l)etta var nog för att
besluta alla de ombord på fartyget varande personers död. Med vald
kunde naturligtvis ingenting uträttas, man antog derföre en vänlig inasque,
tillförde lifsmedel o. d., besökte fartyget åtskilliga gånger, och efter
na-gra dagar gick kaptenen med några och trettio man i land. ilan
återkom icke, ty alla blefvo mördade, slagtade och stekta; infödingarne
samlade sig derpå i tusental på sina kanoter, äntrade skeppet och
neder-gjorde alla som funnos på detsamma med undantag af två små barn
och en flicka.
Kan man förundra sig deröfver att en konung på sådant sätt
hämnas sin sous misshandling och skulle icke en konung i Europa, i
stället för att slagta 100 menniskor, döda 100,000, åtminstone i ett krig,
och ett krig är ju någonting ärorikt, icke nesligt?
Att dessa menniskor äro mäktiga civilisationen, (välförståendes utan
bränvin) det liar till och med en Engelsman kunnat bevisa. Den
berömde Samuel Marsden, i början kaplau, sedermera biskop vid
Anglikanska kyrkan i Nya-Syd-Wales, var den förste som iakttog att hos
Nya Seeländarne finnes en andlig jordmån, som genom behörig odling
lofvar att bära rika frukter. Redan i första årtiondet af detta
århundrade kommo Nya Seeländare ofta till Sidney, för att upphandla och
tillbyta sig föremål som för dem voro af värde. Marsden fattade för
dessa män, som voro så sköna, sa manliga, sä stolta, så tappra, en stor
förkärlek, och snart vann han äfven deras tillgifvenhet. Ilan såg, pä
hvilket skändligt sätt naturbarnen bedrogos af köpmännen, huru de
dessutom skymfades, misshandlades och likt hundar jagades från hus till
hus. Han stiftade nu en skyddsförening för dem, och byggde en rad
små hus efter deras behof och vanor, i hvilka de kostnadsfritt
motto-gos och bespisades af den rika biskopen; han talade vänligt med dem,
visade dem allt, hvad de önskade se och skänkte dem verktyg af jern
som de skattade särdeles högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
