- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
667

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Innevånarne i detta land äro styrda af en otalig mängd småfurstar,
hvilka, oaktadt sin obetydlighet, likväl förstå att utöfva ett
förskräckligt tyranni. Regeringen är ärftlig, för skenets skull ega de ett
statsråd, men de följa vanligen sina egna hugskott och låta vanligen de
råd-gifvare, som våga tillråda något annat än det, som är
öfverensstäm-mande med deras herres önskningar, med lifvet umgälla denna djerfhet.

Slafveri och lifegenskap äro ganska allmänna och medföra här
ingen skam; en af de furstar, med hvilka Burton kom i beröring, hade
till och med utlegt sina egna söner till arbete. En af dessa, vid namn
Fundikira, erhöll midt under arbetet underrättelse om sin faders död;
ögonblickligen nedlade han på marken sin börda och begaf sig hem, för
att tillträda sitt arf. Han gifte sig med alla sin faders gemåler, men
tillbringade ej något lyckligt lif, utan ådrog sig till följd af sin
liderlighet en svår sjukdom; men före sin död lät han krossa hufvudskålen på
alla sina gemåler, hvilka han förmodade vara upphofvet dertill.

Efter att hafva utstått åtskilliga besvärligheter under mer än 6
månaders resa i landet, uppnådde Burton den 10 Februari 1858 med
sina följeslagare en kedja af kullar, från hvilka han vid kanten af
horisonten varseblef en bla rand, som, då den af solen belystes, tycktes

vara en bergskedja. Under det Burton fortsatte vägen, fragade han sin

arabiska vägvisare, hvad den blå glänsande linien der borta kunde
vara.

Araben svarade: »det är vatten, det är den sjö som du söker.»

Då greps den resande af en häftig vrede deröfver att han för
sådana obetydliga vattenpölars skull hade offrat sin helsa och satt flera
andra menniskors lif på spel, och förbannade de lögnaktiga Araberna
samt deras öfverdrifna berättelser.

Men man kom sjön allt närmare; snart undangömde icke träden
en del af sjöns yta, och se! der utvecklade sjön Tanganyika hela sin
prakt och skönhet, omgifven af höga berg och belyst af den tropiska

solens strålar. Man kunde öfverskåda dess blåa yta, på ett afstånd af

minst 18 geogr. mil. Dess verkliga längd kunde man deremot icke
öfverskåda och senare undersökningar utvisade att denna utgjorde
75 mil.

Vid horisontens kant höjde sig ett berg, likt en mur af grått stål,
hvars öfre del var höljd af ett stort moln, genom hvilket bergets
spetsar stucko upp och lifligt aftecknade sig emot den djupt mörkblå
himmelen. Här och der såg man bergsklyftor, som syntes sänka sig ända
ned i den blåa vattenspegeln.

Genom kikaren kunde man snart se byar och väl odlade fält samt
talrika roddbåtar, som korsade sjöns yta. Andtligen var man så nära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0675.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free