Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna skyddas af det tunna guldlager, som man på dem anbragt, emot
regntidens förstörande inverkan.
Ehuru staden Umerapura var hufvudstaden i riket, synes dock den
hop af ruiner, som man kallar Pagan, hafva utgjort en mycket större
stad. Engelsmannen säger sjelf, »att anblicken af dessa ruiner väckte
hos oss den största förvåning och ingen resande, som förut besökt dessa
trakter, hade genom några meddelanden forberedt oss på dessa ruiners
storhet och mångfald». Här låg i grus den stad, hvarest den 8
Februari 1826 Birmanernas här under befäl af den olycklige Naweng
Chu-gen (solnedgångens konung) levererade sin sista batalj emot de
inkräktande Engelsmännen.
Detta slag stod nära det kungliga residenset och var det sista
försöket att motstå Engelsmännens vapen. Dessa, som voro uppretade
öf-ver motståndet, jemnade staden med marken. Ruinerna betäcka en
sträcka af nära 2 mil utmed floden samt hafva en half mils bredd.
Antalet af förstörda tempel uppgår till nära tusen. De äro af olika
byggnadssätt och som de alla voro uppförda af sten och sålunda icke
kunde brinna upp, gifva de ännu i dag ett begrepp om sin forna storlek.
Den mängd af hus, af små palatser och hyddor, den mängd af
menni-skor, som vid tuktandet af den skändlige Birman-höfdingen, hvilken icke
ville underkasta sig Engelsmännens beskydd, gingo under, är så
ofantlig, att den öfverstiger all beräkning.
Birmanerna förstå ganska väl att tämja elefanten och göra honom
till husdjur. Sättet och medlet, hvarigenom detta sker, är ganska
intressant, och det är för Birmanerna lika lockande att åse detta, som för
Spaniorerna att bevista en tjurfäktning. En arena eller circus är också
för detta ändamål uppförd, hvilken eger tillräckligt med platser såväl
för aktörerna i detta stora drama, som äfven för åskådarne. Den
ut-göres af en stor rund plats af omkring 300 fots diameter, som är
om-gifven af en 4 famnar hög mur. Innanför denna ringmur befinnes ett
annat stängsel af starka djupt i jorden nedslagna och ofvantill genom
starka vidjor sammanbundna pallisader, som stå så långt från hvarandra,
att en menniska jernt och nätt kan krypa igenom dem.
De elefanter, som skola tämjas, blifva alltid fångade af tämda
elefanthonor, hviika synas ganska väl förstå sin uppgift och med ett
visst koketteri locka till sig elefanthannen samt smeka honom.
De fångade elefanterna låter man en längre tid svälta, dels för att
kunna något dämpa de första utbrotten af deras vildhet, dels ock för
att uttömma eller åtminstone förminska deras krafter.
Skall man börja tämjandet af en elefant, så insläpper man ånyo
en elefanthona till honom, och efter en kort bekantskap följer han denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
