Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET
endast stundtals skingrades så mycket, att landets
kuststräckning kunde urskiljas. För att ej blifva åtskilda måste de
båda fartygen ofta med ånghvisslan gifva signaler åt
hvarandra. Hafvet var spegelblankt. Endast obetydlig ocli starkt
sönderfrätt drif-is syntes då och då, men under dagens lopp
ångade vi förbi ett vidsträckt obrutet, landfast isfält, som
upptog en bugt på vestra sidan om Tscheljuskin-halfön.
Den is, hvaraf detta utgjordes, syntes i dimman ofantligt
grof och hög, ehuru den i verkligheten var nästan lika
sönderfrätt som den, hvilken bildade de isstrimlor, som då
och då mötte oss ute på hafvet.
Dimman hindrade all utsigt långt öfver isen, och
jag-fruktade redan, att Asiens nordligaste udde skulle vara så
isomgifven, att vi ej skulle kunna landa på densamma.
Men snart skymtade en mörk, isfri udde fram ur dimman
i nordost. En mot norr öppen vik skar här in i landet,
och i denna ankrade båda fartygen den 19 augusti kl.
C) e. m.
Vi hade nu nått ett stort, under århundraden förgäfves
eftersträfvad!; mål. För första gången låg ett fartyg
för-ankradt utanför den gamla verldens nordligaste udde. Ej
under då, om tilldragelsen firades med flaggning och
kanonsalut och, sedan vi återvändt från vår utflygt i land, med
festtillställning om bord, med vin och skålar.
Likasom vid vår ankomst till Jenisej, mottogos vi
äfven här af en stor isbjörn, som, redan innan fartyget
ankrat, sågs gå af och an på stranden, då och då oroligt
blickande och nosande utåt hafvet för att utforska, hvilka
märkvärdiga gäster nu för första gången kommit till hans rike.
En båt utsattes för att fälla honom. Brusewitz blef den
utkorade skytten, men denna gång aktade sig björnen för
någon närmare bekantskap med våra gevär. Kanonsaluten
skrämde honom så fullständigt på flykten, att han ej ens»
såsom björnarne pläga, återkom den följande dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
