Vegas färd kring Asien och Europa jämte en historisk återblick på föregående resor längs gamla verldens nordkust / Förra delen / 403 (1880-1881) Author: Adolf Erik Nordenskiöld Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ill. R. Haglund.                        W. MEYER. X. A. Ljachoffs ö. Efter en teckning af O. Nordqvist.

Den stora ön midt emot Swjatoinos upptäcktes 1770
af Ljachoff, hvars namn ön nu bär. Ar 1788 träffade
Billings’ handsekreterare Martin Sauer Ljachoff i Jakutsk,
men denne var då gammal och orkeslös, hvarför ban, då Sauer
begärde upplysningar om öarna i Ishafvet, hänvisade honom
till en af sina följeslagare Zaitai Protodiakonoff. Denne
förtäljde, att upptäckten föranledts af en ofantlig renhjord,
som Ljachoff i april månad 1770 såg gå från Swjatoinos
mot söder, och hvars spår kommo öfver isen norr ifrån.
Under den riktiga förutsättningen, att renarne kommo från
något norr ut beläget land, följde Ljachoff i en af hundar
dragen släde spåren och upptäckte sålunda de två sydligaste
af de Ny-sibiriska öarna, en upptäckt som af kejsarinnan
Katarina II belönades med uteslutande rätt att på dem
jaga och samla elfenben.[1]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>