Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPEHÅLL VID IRKA1PIJ
det utanför liggande hafvet. Detta var öfverallt betäckt
med tätt packad drifis. Endast närmast land sågs en öppen
vattenränna, som dock mångenstädes var på ett betänkligt
sätt afbruten af isband.
Den plutoniska stenarten, af hvilken berget bildades,
var nästan öfverallt genom frostens inverkan sönderbruten
i kantiga stenblock, så att bergets yta blifvit förvandlad
till ett ofantligt stenrös. Stenarne voro på vindsidan
betäckta med en genomskinlig, glasbk, lätt affallande isskorpa,
hvilken betydligt försvårade klättringen. Bildningen af en
sådan isskorpa har jag förut iakttagit på Spetsbergens
nordligaste bergstoppar.1 Den beror belt säkert på nederbörd af
öfverkyld vattendimma, cl. v. s. af vattendimma hvars
droppar blifvit afkylda betydligt under fryspunkten, utan att
de förvandlats till is, hvilket först inträffar, då de efter
nedfallandet komma i beröring med annan is eller snö eller med
något kantigt hårdt föremål. Det är en dylik dimma, som
förorsakar riggens nedisning på fartyg, en för sjöfararen
mycket obehaglig företeelse, hvilken vi fingo erfara under de
följande dagarne, då Vegas tackling bekläddes med så stora
istappar och så tjocka lager af is, att olyckshändelse lätt
kunnat uppkomma vid isens nedfallande på däcket. 2
Draggningarna lemnade här åt di- Kjellman några
alger och åt dr Stuxberg massor af en cumacé, Diastylis
’ Jeraf. Redogörelse for den svenska polarexpeditionen år 1872—73
(Bihang till Vet. Åk. handl., Bd. 2 N:o 18 s. 91).
’ Ett farligare slag af nedisning hotar seglaren under vintermånaderna vid
hardt väder ej allenast i polarhafven utan äfven i Östersjön och Nordsjön. Det
händer nämligen vid denna årstid, att hafsvattnet, utan att vara fruset, är på ytan
üfverkyldt, d. v. s. afkyldt under fryspunkten. Hvarje våg, som slår öfver
fartyget, förvandlas då genom skakningen till issörja, hvilken så hastigt ökas och
sainmanfryser till härd is, att alla försök att aflägsna densamma från däck äro
förgäfves. Inom några timmar kan fartyget vara förvandladt till ett redlöst
flytande isblock, som den af arbete öfveransträngde förtviflade sjömannen slntligen
måste lemna åt sitt öde. Af en dylik nedisning, ehuru med lycklig utgång,
drabbades ångbåten Sofia i oktober månad utanför Beeren Eiland under 1868 års
svenska polarexpedition.
435*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
