Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I södra delen af Berings sund eller, måhända riktigare,
strax söder om detta sund ligger något närmare det asiatiska
än amerikanska fastlandet S:t Lawrence-ön. Den skäres af
den 170:de längdgraden vest från Greenwich oeh den 63:de
nordliga breddgraden. Vid denna ös nordvestkust uppehöll
sig Vega-expeditionen den 31 juli och 1 augusti 1879. En del
af sistnämnda dag använde jag till att insamla fanerogamer
på den del af ön, som låg invid fartygets ankarplats. Jag
skall här lemna en förteckning öfver de hopbragta
samlingarnas innehåll.
Så vidt jag af literaturen kunnat finna, har ön endast
två gånger förut varit besökt af naturforskare, som sysselsatt
sig med undersökning af dess växtlighet, båda gångerna under
Kotzebues expedition, nämligen den 27 juli 181(3 och den 10
juli 1817. 1 Vid bägge tillfällena landade expeditionen vid öns
sydkust, år 181(3 vid 63° 13’ lat. n., år 1817 vid (32° 47’ lat. n.
och då något ostligare än året förut. 2
1 Den af Middendorff i lians stora reseverk (IV: 1, sid. 677) omtalade
lärorika berättelsen af en rysk sjöman, som besökt S:t Lawrence-ön, har
jag icke kunnat taga del af. Om det är på uppgifter i denna som
Middendorff stöder den åsigt om S:t Lawrence-öns växtlighet han på angifvet ställe
uttalar, så torde man hafva anledning att icke sätta allt för stor tillit till
denne sjömans meddelanden. Middendorffs utlåtande lyder: »Derselben
Ursache wegen (die vernichtende Gewalt der nasskalten Seewinde die vom
Eismeere blasen) ist der Anblick der S:t Lorenz-Insel im Beringsmeere so
trostlos. Obgleich sie einige Grade südlicher liegt als der Polarkreis, so
sieht man auf ihr doch keinen Strauch, geschweige denn Baum, ja kaum
Gras.» Då detta skrefs (1864) hade åtminstone största delen af Chamissos
iakttagelser öfver öns fanerogama växtlighet blifvit offentliggjorda. Deraf
framgår, att han på S:t Lawrence-ön anträffat åtminstone 4 Salix-arter, af
hvilka med säkerhet en, S. arctica, höjer sig öfver marken och på sina
ställen, såsom t. ex. på nordvestkusten, bildar ganska märkbara snår. Här
kläddes också öfver vida sträckor den magra sandstranden i en vacker
grönska af täta, yppiga, om ock till marken tryckta buskar af S. fumosa.
2 Jfr Linn?ea I, sid. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
