Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blandas med Ph. Largha eller någon annan form af Ph.
vitu-lina synes mig frampå af Temmincks påstående, att den är
on mellanform mellan Ph. groenlandica och Ph. foetida.
Tem-minck säger dessutom, att den till skallens form och
tandbildningen öfverensstämmer med Ph. groenlandica. Gray’s
påstående, att samma exemplar, som Temminck beskrifvit,
hafva »the grinders thick whith a broad, thick central lobe,
and nearly side by side», motsäger detta visserligen i en viss
mån, men upphäfver dock icke osannolikheten af, att de
ifrågavarande skallarne från Japan tillhöra en annan sälart än Ph.
vitulina.
Alien synes, oaktadt äfven han är villrådig om, hvad Ph.
nummularis bör anses vara för en art, dock vara böjd att tro
den vara synonym med Ph. Largha (enligt hans åsigt Ph.
vitulina).1
Då det således tills vidare måste anses vara outredt, hvad
Ph. nummularis Temin. egentligen är, så kommer jag i det
följande att lemna åsido denna japanska säl och endast
behandla Pallas’ Ph. Largha, som jag på grund af ofvan citerade
anmärkning »Dentes ut Ph. caninae» anser vara den i Stilla
liafvet förekommande formen af Ph. vitulina.
I Petersburgska Vet.-Akademiens zoologiska museum
finnes en serie skallar från Unalaschka (Aleutiska ögruppen),
som äro upptagna under namnet Ph. Largha. Kindtänderna
hos dessa skallar äro breda samt tätt och snedt stälda som
hos Ph. vitulina. De hafva en eller ingen spets framför
huf-vudspetsen och med undantag för första och sista kindtanden,
som har en spets bakom hufvudspetsen, nästan alltid två
spetsar bakom den. I skallens allmänna form äfvensom i
enskilda karakterer öfverensstämma de mest med Ph. vitulina.
Några smärre och icke fullkomligt konstanta olikheter
förefinnas dock. Sålunda har preparatorn vid Petersburgska
Vet.-Akademiens zoologiska museum, hr AnanofF, fäst min
uppmärksamhet vid den omständigheten, att hamuli pterygoidei
alltid äro utåtböjda hos Ph. Largha, då de deremot hos Ph.
vitulina äro inåtböjda. På skallar af sistnämnda art, som jag
varit i tillfälle att undersöka i Stockholms och Köpenhamns
museer, har jag dock iakttagit, att hamuli pterygoidei äfven
hos denna art äro emellanåt inåtböjda. Detta synes således
ej vara någon osviklig karakter, på hvilken man kunde skilja
dessa båda former. Dock synes Stillahafs-formen oftast hafva
hamuli pterygoidei utåtböjda, då deremot Atlanter-formen
1 Pinnipeds pag. 579.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
