Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fläckar har den undergått kloritisk omvandling. Grönt
hornbi ende förefinnes sparsamt i form dels af små, oregelbundna
korn, dels af större individer, stundom med temligen goda
kristallkonturer. Såsom accessoriska mineral märkås: sirkon i
form af små, enstaka, mestadels temligen väl kristalliserade
korn; ljust gulgrå titanit i delvis temligen stora och ej sällan
med skarpa kristallformer utbildade individer; enstaka små
kristaller af svafvelkis (magnetit anträffades ej); ett och annat
parti af )kalkspat, bildande utfyllningar mellan de öfriga
beståndsdelarna, samt slutligen små kristaller af ett rödbrunt
mineral, hvilket vid närmare granskning visade sig vara or tit.
Samma mineral träffades äfven i ett par andra
nordost-sibi-riska bergarter, och då dess bestämmande blott kunde ske med
begagnande af hela det tillgängliga materialet, torde det vara
lämpligast att här på ett ställe sammanföra de å mineralet
observerade karaktererna, oberoende af om de iakttagits på i
granitblocket vid Pitlekaj-lagunen anträffade individer, eller på
andra.
Mineralets färg vexlar mellan rödbrunt och grönbrunt;
den är ofta olika äfven inom en och samma individ, i hvilket
fall den rödbruna färgen tillhör de yttre delarna, under det
att den grönbruna framträder i oregelbundet formade fläckar
af det inre. Oftast är dock den rödbruna färgen rådande
genom hela massan, men vexlande i styrka efter mineralets
vanligen särdeles skarpt och vackert markerade zonala
uppbyg-ning. Mineralindividerna hafva i regeln mycket väl utbildade
kristallkonturer; i preparaten äro deras snitt dels långsträckta
och hafva då utseende af prismalängdsnitt med pyramidala
afslutningar, dels något oregelbundet sexsidiga, stundom nästan
rombiska. Andafslutningarna på de långsträckta snitten äro
än symmetriska än osymmetriska i förhållande till snittets
midtlinie. I förra fallet ligger mineralets ena
utsläcknings-riktning parallelt med samma linie, i det senare mer eller
mindre snedt deremot, stundom ända till 34 ä 35°, såsom t. ex.
i den i fig. 2 afbildade kristallen. Denna sneda utsläckning
kan vid första påseendet synas vara oförenlig med antagandet,
att mineralet skulle vara ortit, men den låter dock väl
förklara sig under förutsättning af, att kristallerna äro
tafvel-formigt utbildade parallelt med det positiva ortohemidomat (r)
i likhet med de af B ii ck ing beskrifna epidotkristallerna från
Arendal (typ 2) och den af Kjerulf i hans »Veiviser i Kristi-
1 II. Bucking, Ueberdie Krystallform des Epidot. Zeitschr. f.
Krystallo-graphie, II, s. 364.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
