- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Femte bandet /
397

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58. Simorhynchus cristatellus (Pali.) Merrem.

Coues’ Monogr. Ale. 1868, s. 37—40. — Brandt, Ergänzungen etc. 18fi9,
s. 223—227. — Stejneger, Results of Orn. Expl. 1885, s. 32, pl. IV,
fig. 4, 5.

Under vistelsen på öfvervintringsstället vid
Tschuktsch-halföns Ishafs-kust visade sig intet exemplar af denna
egendomliga art. Men omedelbart efter det Vega den 20 juli
passerat förbi Ostkap samt inträngt i Berings sund, sågs
det första exemplaret, utan att dock erhållas; dess
dimensioner, röda näbb och långa, svarta, framåtböjda fjädertofs på
pannan angåfvo tydligt arten. Under vistelsen vid S:t
Law-rence-ön befans arten förekomma i stor mängd vid stenramlen
på de branta strandsluttningarna af öns nordvestra udde. Fem
hanar (n:r 522—526) och tvänne honor (n:r 527, 528) hemfördes,
skjutna den 31 juli, och dessutom tvänne konserverade i salt.

Arten häckade här tillsammans med Sim, pusillus, (enligt
uppgift af inbyggarne i trakten) den förra något högre upp
på branten än den senare. Begge tycktes tillhöra inbyggarnes
vigtigaste födoämnen. Panntofsen med den nakna plåten vid
mungipans öfre rand pläga eskimåerna fästa i stort antal och
i rader såsom prydnader på sina af sältarm förfärdigade
regnrockar.

Till drägten är fogeln, såsom bekant, ofvan nästan rent
svart, vingarna gråaktigt brunsvarta, undre kroppsdelarna mörkt
brungråa ; från ögats bakre rand går bakut en serie smala, hvita
fjädrar, och kortare dylika sitta på hjessan.

Den ena af honorna (n:r 527) är antagligen yngre, ty dess
näbb är något mindre, mungipans nakna plåt är på högra
sidan föga utvecklad och saknas nästan på den venstra. Om
den märkliga utvecklingen af i fråga varande plåt under olika
åldrar och årstider, hvarpå man tidigare grundat artåtskilnader,
hafva Brandt, Dybowski och Stejneger lemnat högst
intressanta meddelanden.

Till måtten af några utaf Vegas konserverade exemplar
foga vi ännu andra tagna af Helsingfors musei exemplar från
ön S:t Paul (Etholén):

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:09:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/5/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free