Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. III. Om starka och svaga verba och nomina i Forn-Isländskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lätt finner, om man t. ex. jämnför præt. valda af velia,
stammen vali, med dæmda af dæma, stammen dómi. I
ingendera klassens præteriti-former qvarstår bindevocalen i, med
undantag på sin höjd af vissa participial-bildningar. De allra
flesta verb med bindvocalen a åter bibehålla denna i alla de
former, vid hvilkas bildning vocal-sammanstötning icke
inträffar, t. ex. kalla, kallar, kallada, men köllum, kallit
Endast ett mindre antal försvagar a till i i præs. indic. sing.
och i 2 pers. imper. sing., samt utstöter det i præt. indic,
och conjunct., t. ex. duga, dugi, dugða, dygða, men præt.
partic. dugaðr. — præteriti-stammarne i de härledda verben
röja äfven i detta språk, lika som i Gotiskan otvetydiga spor
af sin ursprungliga bildning, nämnligen genom
sammansättning. I 1. pers. sing. præt. indic, träffar man under stundom
ändelsen da, som otvunget kan sammanställas med den
motsvarande Gotiska formen af det vidfogade hjelpverbet, jfr t.
ex. valda med det Got. valida af valjan (välja). Redan
tidigt har dock a äfven i 1. pers., lika som i de öfriga
personerna af samme numerus, blifvit försvagadt till i (e). I
allmänhet kan man säga, att det svaga præteriti kännetecken
inskränker sig till consonanten d, hvilken efter beskaffenheten
af det näst föregående ljudet stundom förvandlas till ö eller t.
Samma kännetecken utmärker ock præt. partic. pass., men
har här alldeles icke samma ursprung, som i præt. indic, och
conjunct., utan förutsätter, lika som d (p) i det Gotiska
partic. å þs, ett suffix ta, hvaraf äfven det Grekiska adject.
verbale å tog och det Latinska partic. å tus äro att förklara.
För öfrigt må här nämnas, att i Forn-Isländskan äfven
förekomma lemningar af ett annat slags sammansatt
tempusbildning, nämnligen af ett præteritum å sa, svarande till det
Latinska perfectum å si; likväl har s i det förra språket i
detta fall, såsom ofta, öfvergått till r, hvarigenom vi få ra
i t. ex. séra af sa, roten sa; réra af róa, roten ra eller ar.
I nominal-böjningen visa sig otvetydigt äfven i
Fornisländskan de tvenne böjningshufvudarter, hvilka i Gotiskan
betecknas genom den ursprunglige skilnaden emellan vocaliske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
