Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- KAP. IV. Om den nu varande Svenska ordböjningens hufvudarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| KAP. IV. |
Om den nu varande Svenska ordböjningens
hufvudarter. |
I ett föregående kapitel hafva vi sökt visa, huruledes i
ett mera utbildadt språk hvarje verkligt verb eller nomen,
hvarje till person eller casus bestämd form af ett sådant ord,
ursprungligen innefattar trenne slags beståndsdelar, rot,
stambildnings-ämnen och person- eller casus-tecken, hvilka åter
alla samman i språkets uräldsta tillstånd kunna antagas
hafva utgjort högst enkla, enstafviga, men hvart för sig
sjelfständiga, ord. Vi hafva vidare påpekat, huruledes desse
beståndsdelar allra först å ett mera yttre och mechaniskt sätt
förenat sig med hvarandra, men sedan allt innerligare sammansmultit,
och att dervid deras ursprungliga beskaffenhet
undergått mångfaldig förändring, i det att de serskilda ljuden
såsom sådana blifvit lika som mera likgiltiga för ordet i dess
helhet. I början af den egentliga flexionens utveckling har
antagligen intet enda, så att säga, fullfärdigt ord saknat,
hvarken stambildnings-tillägg, eller person- eller casus-ändelser,
hvarjämnte roten sjelf genom vissa förändringar stundom
bidragit att beteckna äfven de förhållanden och närmare
bestämningar, hvilka just genom ändelserna skulle uttryckas.
Men under utvecklingens fortgång inträffar icke allenast, att
de ordbildande tilläggen förändras, utan ock, att de rent af
bortfalla, hvaraf icke sällan följden blifver, att ett helt ord
åter kan råka att i formelt hänseende i det närmaste
sammanfalla med den enkla roten, naturligtvis med bibehållande
af den mera bestämda betydelsen. Under stundom ersättas
likväl de försvunne delarne genom förändringar i sjelfva roten,
men någon gång äfven genom nya tillägg. Nu visar sig denna
rubbning i de ursprungliga flexions-förhållandena desto större
och mera genomgripande, ju yngre ett språk är, och en
bekräftelse härå lemnar i sjelfva verket redan undersökningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:39:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/verbflex/0031.html
