Note:
This work was first published in 1980, less than 70 years ago.
Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- skymningen föll snabbt i Kamwarlu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inte riktigt, ändå.
Någonting fattades, någonting hade han inte fått med.
Men vad?
Han läste det tyst för sig själv.
Sedan lade han arket ifrån sig och försökte tänka.
Vad var det som var fel?
Han hade ju fått med allt. Att han kommit ihåg den där
fågeln, gjorde honom till och med litet stolt. Men ändå –
Han slog bort tankarna. Hur skulle han fortsätta? Han
tänkte, han försökte tränga långt ned i sig själv. Men
hans inre var tomt. Han kunde väl inte ha glömt
det? Hans minnen hade nu blivit allt klarare hela
tiden. Ändå – nu var det borta. Långsamt, än en gång,
läste han igenom det han dikterat och satte tillbaks
pappret i den platta apparaten.
Plötsligt var det som om han hörde en osynlig musik
och han dikterade snabbt och tveklöst:
*
Försiktigt smög han sig närmre Slottet, genom
täta skuggor, som bildade flätverk av olika, mörka
färgnyanser, gled som en tyst vålnad fram genom en
skog av orörliga spökgestalter, en doft av svett och
beslutsamhet bland dofter av sensommar och mognad ...
*
Han var där.
Allt han upplevt lade sig tillrätta i hans hjärna
och han behövde endast skriva ned vad den osynliga
rösten dikterade.
Han skrev hela natten och innan morgonen kom hade
han första kapitlet färdigt, och han lade sig att
sova med en känsla av tillfredsställelse, som han
aldrig upplevt.
Var det så här det kändes att vara författare?
Inom honom tumlade frågor runt. Skrivs det fortfarande
böcker? Eller är jag den enda i världen, som arbetar
på en bok nu? Var det så här de kände det, de gamla
klassikerna, då de skrev sina verk? Upplevde de
samma berusning, samma känsla av makt? Och ändå,
tänkte han. De är större än jag. Ty de diktade. Jag
bara nedtecknar.
Hans enda problem var: hur skulle han hinna få sin
bok klar på de dagar som återstod?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:40:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/verkligh/0176.html
