Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
ÖFVER VERLDSHAFVEN.
fin, smärt, men kraftig ändå, välseglande som kanske intet
fartyg i vår flotta och försedd med den friskaste tandrad
att bita från sig om så skulle påfordras. Och
kommendörkapten Virgin var rätte mannen att föra vår flagga på den
långa färden. Trefligt skulle kamratskapet blifva i
gunrummet, härför borgade namnen på de kommenderande
officerarne och civila vetenskaps- och tjenstemännen, många
nu döda och bland dem vår flottas på senare tider främste
man, amiral Sundin.
Eugenie rustades efter bästa förmåga, hvilket icke vill
säga litet, kopprades och målades och fejades så som endast
sjömän — jag står för mitt ord — kunna göra detta.
Manskapet var ungt och jag tror utan undantag frivilligt,
ty lusten att komma med flög som en elektrisk gnista
genom kasernerna. Jag tänker icke uppräkna namnen på.
alla våra vetenskapsmän och befälet, ty härom kan du få
besked i de afhandlingar om expeditionen, hvilka för några
och trettio år sedan utkommo i bokhandeln.
Vi skulle få godt sällskap under första delen af resan,,
ity att korvetten Lagerbjelke var beordrad följa oss till
Buenos Ayres.
Just vid tiden för fregattens afsegling förekommo i den
då inom Karlskronakretsar mycket lästa tidningen »Najaden»
några verser, betecknande för stämningen inom samhället
med anledning af expeditionen. Om det roar dig skall jag
läsa upp dem, ty händelsen gör, att jag än i denna stund
har kvar urklippet ur tidningen.
»Farväl till fregatten Eugenie!
En härdad Vikingstam förr växte upp i Norden,
Med hafvet till sitt hem. Långt bort från vänlig härd,
För mod och tapperhet och ära ryktbar vorden,
Han klöf den salta våg, han svängde glad sitt svärd.
Ej fegt han klagade, när faran var förhanden;
Han valde hellre då i hafvets djup sin graf,
Och vågen sjöng i qvälln hans drapa invid stranden
Och Saga gaf sitt pris, sin krans ock Minnet gaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
