Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en för sig konstanta, och aldrig någonsin med andra kroppars
sammanfallande linier.
En kropps aggregationstillstånd och kemiska
sammansättning är således, i få ord sagdt, hvad Spektralanalysen
lärer oss och hvarför den blott behöfver några ljusstrålar sig
tillsända, lika godt om de då komma från lampan på vårt
skrifbord eller från vintergatans billioner mil aflägsna
töckenfläckar. Och härmed gå vi att låta solen sjelf i vårt
spektroskop bikta sina innersta hemligheter.
Med teleskopets uppfinnande slogs medeltidens
kristallhimlar i spillror, och af spektroskopet har Herschels
poetiska dröm om solen rönt ett lika oblidt öde. Att börja med
förutsätter nemligen solens spektrum redan vid sitt första
framträdande en kropp i åtminstone hvitglödgadt tillstånd
och således med en temperatur af minst 1,200 grader; men
ej nog dermed: de frauenhoferska linierna förutsätta en
sådan, som är tillräcklig att hålla jern och en massa andra
metaller i ett tillstånd af glödande gas, och dermed är
tydligen hvarje tanke på solens beboelighet ohjelpligt afvisad
liksom den herschelska teorien i sin helhet en orimlighet.
Så resonerade man för något mer ärr 20 år sedan och det
med all rätt. Men tänk, så kritiskt ögonblick! Man hade
ingen sol mer, n. b. inom vetenskapen. Dock, utan sol
kunna vi ju i alla fall icke vara och allra minst
vetenskapsmännen. Derföre gjordes i en hast flere försök att afhjelpa
bristen. Kirchhoff blef först färdig, och nu hade verlden
fått en alldeles splitterny »ledsagarinna genom lifvet», en
sol, bestående af en hvitglödande kärna i troligen flytande
tillstånd och omgifven af en atmosfer af glödande
metallångor. Ljuset utgår, så mente K., från besagda kärna och
skulle således gifva ett kontinuerligt spektrum, men under
gången genom atmosferens gaser släcka dessa, som ju är
visadt, en mängd strålar, hvarigenom de frauenhoferska
linierna uppkomma. Fläckarna äro afkylda dunstmassor,
kondenserade skyar i solatmosferen*).
*) En ungefär liknande åsigt har en annan forskare, Zöllner, framstält,
enligt hvilken dock fläckarna äro stelnade slaggmassor, åtminstone hvad
kärnan angår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
