Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi måste så småningom lemna svar derpå och för sådant
ändamål till en början taga en flygtig kännedom om våra
grannar i solsystemet, planeterna, som skola tjena oss som
en öfvergångsbro, då vi nu förflytta oss från jorden ut i de
vida rymderna. I alla tider hafva de utgjort tacksamma
föremål för mer eller mindre rimliga spekulationer, och helt
visst ha vi litet hvar känt en dragning af det slägtband,
som liksom sammanhåller solfamiljens skilda medlemmar, då,
vi under klara höstaftnar betraktat Venus’, Mars’ och Jupiters
lugnt strålande gestalter. Den kännedom om "deras fysiska
beskaffenhet; som genom våra optiska hjelpmedel vunnits
efter hand, har icke heller försvagat, utan tvertom stärkt vår
sympati för våra drömda likar der ute.
De klimatiska och fysiska förhållanden, som utmärka
jorden, förefinnas i stort sedt äfven på andra planeter. Der fins
luft, moln, regn, vindar, dag och natt, vinter och sommar,
der finnas haf och kontinenter, berg och dalar, floder, deltor
och ögrupper, och hvarföre skulle då icke äfven dertill såsom
hos oss sälla sig ett mångskiftande lif af alla grader, högre
såväl som lagte? Vidstående fig. 33 och 34 visa Mars’
utseendet tvenne skilda lägen; de omvexlande ljusa och mörka
trakterna ådagalägga tillvaron af haf och land der ute
likasom på jorden, och båda planeterna hafva sina polcirklar
och isfält, hvilka senare på Mars liksom på jorden till- och
aftaga i utsträckning. Under den kalla årstiden tillväxa de
nemligen rätt betydligt för att, då våren och sommaren
inträder, åter sammankrypa till sin förra storlek. Det är
snömassor, som betäcka höstens vissnade tält tills vårsol
åter smälter de kalla drifvorna.
Under Mars’ stora närhet till jorden hösten och vintern
1877 och 1878, gjorde Schiaparelli särdeles vackra teckningar
af hans yta, hvilka återgifva planetens haf och länder, deltor
och arkipelager. Likheten med jordiska förhållanden är så stor,
att man vore frestad tro, det man har framför sig en karta öfver
någon af våra trafikerade kuster eller skärgårdar. Nåväl,
ligger det nu någon orimlighet i att föreställa sig, att likheten
sträcker sig äfven till sådant, som står i samband med
förhandenvaron af lif? Då jemte den topografiska likheten äfven
dygnets längd och zonernas beskaffenhet (Mars’ axellutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
