- Project Runeberg -  Verldens undergång /
70

(1895) [MARC] Author: Camille Flammarion - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 4. Huru verlden kommer att sluta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

men. Det är solen, som håller vattnet i flytande och luften
i gasformigt tillstånd; utan solen skulle allt vara i fast
form och liflöst; det är solen, som förvandlar till ånga haf
vens, flodernas, sjöarnas vatten, bildar moln deraf, låter
vindarna födas, regnen falla och reglerar vattnets befruktande
cirkulation; det är tack vare ljuset och solvärmen som
växterna assimilera kolet i luftens kolsyra: för att skilja syret
från kolet utför växten ett ofantligt arbete; skogarnas svalka
orsakas ej blott af löfverkets skugga, utan ock af denna
solvärmens omsättning i vegetabiliskt arbete; veden, som
värmer oss, ger helt enkelt ifrån sig sin magasinerade
solvärme, och när vi bränna gas eller stenkol, försätta vi i
frihet fångna solstrålar, bundna sedan millioner år i
primärperiodens urskogar. Elektriciteten är ej annat än
resultatet af en verksamhet, hvars första källa är solen. Det är
alltså solen som sorlar i källan, susar i vinden, suckar och
ryter i stormen, blomstrar i rosen, drillar i näktergalen,
lyser i blixten, dundrar i åskmolnet och sjunger eller klagar
i alla naturens symfonier.

Sålunda öfvergår solvärmen i luftströmmar eller i
vatten, i gasers eller ångors expansiva kraft, i elektricitet, i
skogar, blommor, frukter, i muskelkraft; så länge som den
strålande himlakroppen kan förse oss med tillräcklig värme,
är verldens och lifvets tillvaro betryggad.

Solvärmen är antagligen frambragt genom
kondensering af den nebulosa, som födt centralstjernan i vårt system;
denna rörelses öfvergång i värme måste ha frambragt en
hetta af 28 millioner grader. I veten, mine herrar, att ett
kilogram stenkol, som från en oändlig distans fölle ned från
solen, skulle vid sammanstötningen frambringa sex tusen
gånger större värme än som utvecklas vid dess förbränning.
Beräknadt efter solens nuvarande värmeutstrålning, skall
dess värmeförråd räcka ännu i 22 millioner år, och det är
mycket antagligt, att den har brunnit ännu mycket längre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 22:56:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldund/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free