Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 1. Hvad framtiden bär i sitt sköte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
af internationella och inhemska krig var framstäld, och hvar
och en förvånade sig att slikt ursinnigt vanvett verkligen så
länge kunnat beherska menskligheten.
Förgäfves hade de sista suveränerna försökt med
växande patos proklamera, att krigen voro af gudomligt
ursprung, att de äro den naturliga följden af kampen för
tillvaron, att de utgöra den noblaste af alla öfningar, och
att patriotismen är den förnämsta af alla dygder; förgäfves
hade valplatserna kallats ärans fält och de segrande
anförarne sett sina lagerkrönta statyer resa sig på de stora
städernas torg; man hade till slut funnit, att intet slägte
inom djurriket, utom några myrarter, lagt i dagen ett så
kolossalt vanvett som menniskorna, att kampen för tillvaron
ej bestod i att utrota hvarandra sins emellan, utan i att
göra sig till herre öfver naturkrafterna, att alla
mensklighetens tillgångar vräktes utan nytta i de stående arméernas
bottenlösa djup, och att redan den nödtvungna militärtjensten
var ett sådant ingrepp i den menskliga friheten, att den
rent af var ett återinförande af slafveriet under
patriotismens skylt.
Man fann, att militarismen under fredstid utgjorde en
allt uppslukande här af parasiter, som hvarken arbetade
eller producerade något, och att den i krigstid
representerade den legaliserade stölden och mordet, den brutala
näfrätten, ett oförnuftigt system grundadt på den passiva
lydnaden under diplomater, som spekulerade på
menniskomassornas dumhet. Fordom, i gamla tider, hade man
kämpat från by till by för höfdingarnes fördel och ära, och
detta slags krig pågick ännu i 19:de århundradet mellan
byarne i Central-Afrika der man till och med såg unga män
och qvinnor, i medvetande af sin ställning som slafvar,
begifva sig frivilligt i procession till orter, de skulle bli
högtidligen uppätna. Sedan förnuftet börjat vinna ett visst
inflytande här och der, hade man slagit sig tillsammans i
pro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
