Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet. En vattendroppe på resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lopp hafva vår jord och luften i dess närhet tagit
i förvar värmen, som utgjutits öfver dem, och om
natten, när solen gått ned, börjar all denna värme
å nyo rymma sin väg. Om det då icke funnes
någon vattengas i luften, så skulle värmen rusa
tillbaka ut i rymden så hastigt, att marken äfven
under sommarnätterna blefve utkyld och fröse, och
alla växter utom de mest härdade skulle dö. Men
vattengasen, som var som en slöja mot solen på dagen,
blir nu ett ändå kraftigare skydd mot för hastig
afkylning om natten. Den motar värmevågorna och
släpper endast långsamt fram dem på deras färd
uppåt samt bereder oss derigenom de milda, ljumma
sommarnätterna och hindrar under vintrarna lifvets
fullständiga tillintetgörelse.
Kanske du i förstone knappt vill tro, att det
är denna skärm af vattenånga som bestämmer,
huruvida vi skola få dagg på marken eller icke. Har
du någonsin tänkt efter, hvarför dagg bildas eller
hvilken makt varit i verksamhet för att strö
omkring de glittrande dropparna på gräset? Föreställ
dig, att det har varit en mycket het sommardag,
så att marken och gräset blifvit duktigt uppvärmda,
samt att solen så går ned från klar himmel utan
några moln. Då blifva värmevågorna, som
insamlats och förvarats nere i jorden,, åter med ens
lössläpta i fria luften; der blifva några af dem girigt
förtärda af vattenångorna, under det andra
långsamt taga vägen mot höjden. I synnerhet är det
gräset, som släpper ut dessa värmevågor med stor
hast, emedan bladen äro så tunna att de nästan
helt och hållet äro yta. Till följd häraf skilja de
sig vid sin värme hastigare än de kunna hemta
upp ny från marken och blifva derför afkylda.
Imellertid är just den luft, som befinner sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
