Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet. Naturens röster och huru vi höra dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eldgaffeln stöta mot kakelugnsluckorna. Du
kommer då att höra ett ganska starkt ljud, ty stöten
kommer att sätta alla eldgaffelns delar i dallring,
och denna rörelse fortplantas genom snöret till dina
trumhinnor och spelar på dem.
Tag nu bort snöret från öronen, och håll i
stället fast det med tänderna! Sätt fingrarna tätt
i öronen och låt eldgaffeln än en gång stöta mot
kakelugnen! Du får då höra ljudet lika klart och
tydligt som i förra fallet, men nu hafva icke
trumhinnorna blifvit påverkade. På hvad sätt har
ljudet då fortplantats? Den dallrande rörelsen har
ledts genom tänderna till hufvudets ben, från dem
Fig. 29.
till hörselnerverna, och på så sätt har
föreställningen om ett ljud uppstått i din hjerna. Häng så
till sist upp eldgaffeln i spjellsnöret och låt den
åter slå mot kakelugnen! Hur mycket svagare
blir icke ljudet nu, och hur mycket förr dör det
icke bort! Du hör det dock äfven nu, ty
rörelsen har fortplantats genom luften till örats
trumhinnor.
Här äro vi nu åter i de osynliga arbetarnas
land! Alla hafva vi, ända från det vi voro barn,
lyssnat efter och hört ljud, men hafva vi någonsin
sökt göra oss en föreställning om, huru ljud komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
