- Project Runeberg -  Vetenskapens sagoland /
146

(1886) [MARC] Author: Arabella B. Buckley Translator: Karl af Geijerstam, Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet. Naturens röster och huru vi höra dem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emellan dem, tjenar samma ändamål. Men om för
mycket vax samlar sig, hindrar det luften att sätta
trumhinnan i rörelse och kan derigenom orsaka
döfhet. Öfver denna kanals inre ända vid c är
utspänd den s. k. trumhinnan, alldeles som
kalfskinnet på en trumma, och det är denna hinna, som
rör sig fram och åter, när luften stöter emot den.
Ett hårdt slag på örat kan stundom spränga denna
fina hinna, hvarför det är mycket farligt att gifva
hårda örfilar.

På andra sidan om denna hinna, inuti örat,
finnes det luft, som fyller hela den s. k.
trumhålan och röret E, hvilket går ned i svalget och
utmynnar i näshålornas bakre del. Efter sin
upptäckare kallas, det det Eustachiska röret. Detta
rör täckes vid ena ändan af en klaff, som kan
öppnas och tillslutas. Om du andas ut kraftigt
och derefter sluter till munnen och sväljer, så hör
du ett svagt knäppande ljud i örat. Detta beror
derpå, att, då du sväljer, luften i det Eustachiska
röret förtunnas, hvarvid trumhinnan tryckes inåt
af det yttre lufttrycket. När trumhinnan så
återtager sitt vanliga läge, höres den svaga
knäppningen. Men utom i detta fall äro detta rör och
öronhålan städse fylda af luft.

När nu trumhinnan drifves fram och tillbaka
af ljudvågorna, kommer den naturligen att sätta
luften inuti trumhålan i rörelse, liksom den också
meddelar luftens stötar åt tre de mest underliga
små ben. Det första af dessa ben, d, är fäst i
trumhinnans midtpunkt, så att det röres fram och
tillbaka, så fort trumhinnan dallrar. Den andra
ändan af detta ben passar in i en ihålighet i benet
e, städet, och är fäst dervid genom muskler.
Städet e är i sin tur stadigt fäst vid ett litet ben f,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetesago/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free