- Project Runeberg -  Vetenskapens sagoland /
194

(1886) [MARC] Author: Arabella B. Buckley Translator: Karl af Geijerstam, Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Ett stycke stenkols historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Dessa stora träd, Lepidodendron, Sigillaria och
Calamites, tillika med stora trädartade ormbunkar,
äfvensom mindre sådana, äro de vigtigaste växter
vi känna från stenkolsskogarna. Det kan vid
första påseende förefalla ganska underligt, att de voro
så stora, då deras nu lefvande afkomlingar äro så
små, men om du ger akt på nu lefvande växter
och träd, så märker du, att de nästan allesammans,
åtminstone de förnämligare bland dem, bära
blommor, och detta är en stor fördel för dem, emedan
det lockar insekter att tillföra dem pollenkorn, som
vi sågo i förra kapitlet.

Nu hade Lepidodendronträden och de växter,
som lefde samtidigt med dem, inga verkliga
blommor, utan endast sådana frögömmen som vi förut
omnämt; men då det icke fans några blommande
växter på deras tid, och de hade all marken för
sig sjelfva, växte de kraftigt och blefvo stora,
präktiga träd. Men när blommande växter började
finnas, utträngde dessa småningom de gamla jättarna
från stenkolsskogarna, så att de krympte och krympte
århundrade efter århundrade, tills slutligen deras
barnbarns barnbarn tusen generationer senare icke
kommo längre än till att lyfta sina små hufvuden
på hedar och i träsk för att berätta oss, att de
en gång i tiden varit stora.

Och de måste i sanning hafva varit stora och
ståtliga i dessa forna dagar, då de växte täta och
höga i de ensliga sumpmarkerna, der växter och
träd voro de förnämsta inbyggarna. I kolets
lerbäddar finna vi intet, som tyder på, att menniskor
lefde på den tiden, ej heller lejon eller tigrar; icke
ens några foglar, som kunnat flyga mellan trädens
grenar, utan i dessa stora skogar rådde en nästan
ständig tystnad, endast afbruten när ett jättestort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 14:04:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetesago/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free