- Project Runeberg -  Vetenskapens sagoland /
226

(1886) [MARC] Author: Arabella B. Buckley Translator: Karl af Geijerstam, Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Blommor och bin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drifva det ut ur ditt hufvud och söka tänka dig,
att du befinner dig ute i en landtlig trädgård en
varm sommardag. Du har kanske sprungit
omkring och lekt eller hållit på att läsa, men så blir
det för varmt för att göra någonting, och du har
valt ut åt dig den skuggrikaste platsen under
något träd i närheten af en blomrabatt på
gräsmattan och skulle kanske hafva lust att taga dig
en liten lur, om det icke vore för tidigt på dagen.

Under det att du ligger der och tänker på så
godt som ingenting, utom möjligen på hur trefligt
det är att få vara lat ibland, märker du ett sakta
surrande tätt intill dig, och du får se att en mängd
bin flyga lifligt omkring bland blommorna i
blomrabatten. De tyckas icke vara besvärade af
hettan eller hafva lust att hvila sig; och de flyga så
lätt och synas så tillfredsstälda af sin
sysselsättning, att du inte gerna tröttnar på att se på dem.

Den stora humlan gör sig icke så särdeles
brådtom, der hon ovigt färdas fram och sticker in sitt
hufvud i riddarsporren samt dröjer qvar derinne så länge,
att du nästan kan tro, att hon fallit i sömn. Det
bruna biet deremot flyger brådskande och med
snabb fart emellan löfkojor, luktärter och reseda.
Det är tydligen ute i allvarliga ärenden och
tänker taga så mycket som möjligt ur hvar blomma
för att kunna få en dugtig laddning med sig hem
till kupan. I somliga blommor stannar det icke
ett ögonblick, utan drar hufvudet strax tillbaka, så
snart det stuckit in det, liksom ville det säga:
»ingen honung der!» Men i de honungsrika
blommorna stannar det en stund och kraflar sig sedan
ut igen med sin droppe honung och fortsätter
färden för att finna mera i den nästa.

Låt oss litet närmare gifva akt på detta bi!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 14:04:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetesago/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free