Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 170 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom mekanisk sammanpressning av marken kan man få en solid grund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

GODSSTATIONEN I CZERNOWITZ (BUKOVINA) Två hejare försedda med borrstampar borra här hålen för grundpålarna till stationsbyggnaden, som är mycket stor.

och ökar därigenom jordgrundens täthet.

Halen fyllas därpå med något hårt material, stundom blandat med
murbruk och stoppas sedan ihop genom en kraftig pålning. Stödpunkterna
som erhållas på detta sätt förenas ofta sinsemellan genom armerade
betongbalkar, som sammanbinda det hela.

Om terrängen är lätt och mycket porös, såsom torv, eller
osammanhängande, d. v. s. den viker undan för trycket såsom mer eller mindre
mjuk dy, kompletterar man sammantryckningen eller förskjutningen som
uppkommit vid pålningen genom att tillsatta lämpligt material. När en
påle av känd vikt faller från en given höjd kan man icke när arbetet är
avslutat erhålla annat än en fördjupning, vars storlek lätt kan beräknas
av pålens levande kraft. Man kan sålunda i kilogram per kvadratmeter
bestämma det motstånd man vill få fram hos den så behandlade marken,
sedan den fått önskad likformighet.

I detta fall upphör man med borrningen vid ett djup av fyra till sex
meter, vilket bestämmes genom undersökning av arbetena och sondering
av terrängen.

Därpå fyller man in materialet som skall inkorporeras med marken. Efter
varje stöt med pålen, kastar man ned i hålet stenar eller lera motsvarande
den mängd som absorberats i den kringliggande marken, och med detta
fortsätter man så länge att man icke mer kan iakttaga någon märkbar
fördjupning när pålen slår ned, ett säkert tecken på att det motstånd
man önskade för grunden är uppnått.

De terränger som det här är fråga om äro osammanhängande, emedan
jordmolekylerna är skilda från varandra av mer eller mindre stora
luft- eller vattenmängder, allt efter som terrängen är vattendränkt eller icke.
Genom att tillsätta täta material såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>