Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldets och silvrets utvinning och användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
milliarder guld, varav en fjärdedel har utdelats på aktieägarna. För att
få en föreställning om betydelsen av denna industri må man tanka sig att
för att utvinna 588 millioner guld 1911 fick man vaska 24 millioner ton
mineral, d. v. s. omkring två millioner ton per månad med ett
medelutbyte av 24,50 kronor per ton och en exploateringskostnad av 15,75 kronor.
Man påminner sig vilka kolossala resultat som uppnåddes av de största
guldbolagen i Rand: Crown Reef, Robinson, Ferreira Village, Mayer &
Charlton, Geldenhuis etc. Numera exploaterar man i Transvaal
djupmineral, vilkas halt är mindre än den guldförande kvartsens på ytan.
Därför har också produktionen blivit stationär med tendens att minska,
något som exploatanterna frukta skall snabbt stegras. Minskningen i
utdelningen på de sydafrikanska gruvorna beror likaledes på de höjda
exploateringskostnaderna, som från 1914 stigit från 15 kronor till 16,62.
De Nordamerikanska gruvorna ha varit av ungefär samma betydelse
sedan tio år tillbaka med ett medelutbyte av 350 millioner per år. Flera
stater ha deltagit i Amerikas guldproduktion, men det mest
karakteristiska med dessa fyndigheter tycks vara att de så hastigt taga slut.
Efter varandra ha Californien, Nevada, Colorado och Alaska varit rikt
givande men uttömda efter en kort tid.
Den amerikanska guldproduktionen började 1848 med en siffra på 36,5
millioner, vilken 1853 gick upp till 235 millioner tack vare den ryktbara
"rushen** av guldgrävare till Californien. Ar 1888 hade man åter
kommit ned till 97 millioner till följd av att de californiska gruvorna då voro
uttömda och blivit ersatta med Nevadagruvorna som producerade 70,7
miljoner 1878, men endast 9,8 millioner 1890. Likaså började
Colorado med 15,4 millioner 1890, gick upp till 105 millioner 1900 och sjönk
sedan ned till 71. Alaska gick från 2,8 millioner 1890 till 77 1906 och
sedan tillbaka till 5,9. Allt som allt hade Förenta Staterna den 1 januari
1912 producerat 12,6 milliarder guld, av vilka 4,9 milliarder kommo från
Californien. Det ryktbaraste distriktet i Nordamerika i avseende på
guldfyndigheter är Cripple Creek, som från 1891 till slutet av 1905 lämnade
över 560 millioner guld. I Nevada gåvo de berömda guld- silvergruvorna
Comstock ett enormt utbyte under 1878 for att sedan sjunka ned till 7
millioner 1900. I Colorado kan nämnas Leadville- och Gilpin distrikten, vilkas
blymalmer äro mycket rika på guld och silver. Slutligen kommer hela
världen ihåg den väldiga "boum" som härrördes av upptäckten av
fyndigheterna i Alaska belägna vid kap Nome och Yukon floden i Klondike.
År 1906 hade man i Alaska utvunnit 77 millioner guld. Dessa fyndigheter
blevo emellertid hastigt fattiga, men man har återupptagit exploateringen
med muddring som man också gjort i Californien.
Även Australien har dragit till sig strömmar av guldgrävare som
lockades av dess rikedomar. Från 1851 till 1912 hade man ur denna
hemlighetsfulla kontinents jord utvunnit över 11 milliarder guld framför allt ur de
rika gruvorna i provinsen Victoria, vilka datera sig från 1856. År 1893
upptäckte man gruvorna i västra Australien, belägna i
Kalgoorlie-distriktet. Den allmänna tendensen hos dessa fyndigheter är ett långsamt
utsinande. De ryktbara Bendigo- och Ballaarat-distrikten i Victoriaprovinsen
ha bibehållit denna provins som Australiens förnämsta guldproducent
under många år och ha ensamma lämnat över 5 milliarder.
Ryssland är jämte Mexiko ett av de få länder där guldutvinningen
under de senaste åren verkligen gått framåt tack vare exploateringen av
fyndigheterna i västra Sibirien, östra Sibirien, Lena bassängen och
Baikaltrakten. De gamla gruvorna äro huvudsakligen belägna i Ural samt
i Amurprovinsen, Transbajkal och västra eller östra Sibirien. År 1910
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
