Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 411 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextanten och gyroskopoktanten och deras användning på sjön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanfaller med kikarens optiska axel (fig. 4).

Den astronomiska kikaren är mycket ljusstark men har den
olägenheten att den vänder upp och ned på föremålen; om man
t. ex. betraktar havshorisonten, kommer vattnet att synas ovanför
horisonten i kikaren (fig. 5).

Då man köpt en ny sextant eller skall använda ett nytt
instrument måste man noggrannt kontrollera instrumentet, vilket tillgår
på följande sätt:

1:o. Man prövar först om kikaren är fullkomligt parallell med gradskivans plan:
man placerar två visörer i skalans ytterändar och betraktar t. ex.
en takås som sammansmälter med deras kanter; man betraktar därpå
takåsen med den astronomiska kikaren och man skall då se den mitt emellan de
horisontella trådarna i hårkorset (fig. 6).

2:o. Man försäkrar sig om att den stora spegeln är
vinkelrät mot gradskivans plan: man lägger sextanten
på bordet och flyttar den vänstra visören V så att
man ser den direkt och rör sedan på alidaden så att
den reflekterade bilden av visören V’, som är placerad
till höger, kommer att ligga vid sidan av den direkta
bilden. Om den stora spegeln är vinkelrät mot
gradskivans plan skola de övre konturerna på de båda
visörerna fortsätta i rät linje; om ej så rör man på skruven till den stora
spegeln för att få fram detta resultat (fig. 7).

Fig. 5. PRINCIPEN FÖR DEN ASTRONOMISKA KIKAREN Den astronomiska kikaren ger en omvänd bild, som observatorn betraktar genom en lupp. -B, föremålet; C, objektivet; E, omvänd, virtuell bild; A, optiska axeln.

Fig. 6. VISÖR ATT VERIFIERA ATT SPEGLARNA ÄRO VINKELRÄTA
ABDF är lika med BCFG, AB, är vinkelrät mot BC.

Om speglarna äro riktigt parallella skola de båda bilderna förbli
sammansmälta; om de skilja sig åt, rättar man på den lilla
spegeln med dess inställningsskruvar. När speglarna
blivit inställda parallellt, inträffar det nästan alltid, att alidadens
avläsningsindex icke exakt visar på skalans nollpunkt utan faller en
smula till höger eller vänster; denna avvikelse kallar
man instrumentets felkonstant. Hur denna mätes
skola vi se längre fram. Skalan är graderad i grader,
minuter och sekunder, men för att nian skall kunna
bestämma bråkdelen av dessa bär den dessutom en nonie:
delningen är nämligen så fin att det är omöjligt
uppskatta bråkdelar även i den lupp som finnes på instrumentet.

Nonien är grundad på följande princip; låt oss först antaga att man skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>